I ett naturreservat på ön Ven fanns sedan länge en båtupptagningsanordning, en så kallad båtsläpa, som utgjordes av sammanfogade brädor att dra upp båten på, ståendes på sin köl. Den gamla anläggningen var 8-10 meter lång. En ansökan gavs in till länsstyrelsen om att få ersätta den gamla anordningen med en nyare variant med två spår av trä varpå en sorts vagn ska föra båten upp på land och tillbaka till vattnet. Den nya avsågs bli drygt 20 meter lång. Länsstyrelsen ansåg att anläggningen var av en sådan storlek och omfattning att den träffades av förbuden i strandskyddsbestämmelserna. Då området har höga värden för både natur och friluftslivet, nekade Länsstyrelsen dispens både från strandskyddet och reservatsföreskrifterna.
Beslutet överklagades till Mark- och miljödomstolen som tvärtom bedömer att anordningen inte på något nämnvärt sätt påverkar tillgängligheten för allmänheten eller livsvillkoren för djur- och växtlivet. MMD anser vidare att det finns särskilda skäl att meddela dispens från föreskrifterna i naturreservatet och att anordningen inte strider mot reservatets syfte. MMD avvisar därför ansökan om strandskyddsdispens men meddelar dispens från föreskrifterna i naturreservatet.
MÖD: Mark- och miljööverdomstolen inleder med frågan om den ansökta anordningen omfattas av förbuden i strandskyddsbestämmelserna. Den äldre båtupptagningsanordning är uppförd innan strandskyddsbestämmelserna trädde i kraft och är därför laglig. Den nya anordningen ska ersätta den tidigare. Under förutsättning att anordningarna kan anses jämförbara i storlek och utformning kommer
den nya anordningen inte heller träffas av förbuden i strandskyddsbestämmelserna, oavsett hur den inverkar på strandskyddets syften. MÖD anser dock att det är en väsentlig skillnad mellan den ansökta och den gamla anordningen. Den äldre anordningen har en anspråkslös utformning, är förhållandevis kort och sticker endast marginellt upp över marknivån. Den nya kommer att vara mycket större, bitvis högre över mark och mer omfattande och därmed mer synlig för allmänheten. Anordningarna är således inte jämförbara. Den nya båtsläpan är därmed inte undantagen från förbuden på den grunden att den ersätter den befintliga anordningen eller endast utgör en renovering av den. MÖD konstaterar vidare att om en anordning fysiskt sett hindrar allmänhetens fria rörlighet är den förbjuden inom strandskydd. Även en anordning som enbart har en avhållande effekt på allmänheten genom det intryck den ger, är förbjuden. Anordningens storlek och utformning har därför betydelse för bedömningen av om den träffas av förbuden i strandskyddsbestämmelserna.
MÖD bedömer att den ansökta anordningen kommer vara så stor och höja sig så högt över marken att den även kommer att utgöra ett fysiskt hinder för allmänhetens fria rörlighet. De säger vidare att med hänsyn till anordningens storlek och utformning, och dess placering i närheten av bostadsfastigheterna längre upp på stranden, kan den också ge intryck av att strandområdet inte längre är tillgängligt för allmänheten. Sammantaget bedöms att anordningen inte får uppföras utan dispens. Frågan blir då om dispens kan medges, kan omständigheten i den tredje punkten utgöra särskilt skäl för dispens i detta fall? Är en dispens förenlig med strandskyddens syften? Är den enskildes intresse av åtgärden starkare än de intressen som bär upp strandskyddet? Bestämmelserna om dispens ska tillämpas med stor restriktivitet.
MÖD konstaterar att det redan finns en fungerande båtupptagningsanordning på platsen. Sökandens behov av en större anordning är därför inte särskilt starkt. Att den nya anordningen kommer att ha en förbättrad funktion har i sammanhanget en mindre betydelse. MÖD konstaterar att med hänsyn till de starka strandskyddsvärdena finns det således inte förutsättningar att ge dispens från strandskyddet. Det finns inte heller förutsättningar att ge dispens från reservatsföreskrifterna.
Rättsfallskommentar (red): En dom som jag gärna sett att MÖD satt som vägledande. Det är allt för ofta som små anläggningar eller anordningar prövas. Att ersätta en anläggning eller anordning med en motsvarande är inte förbjudet och ska inte prövas. Det är först om skillnaden mellan vad som finns legalt och vad som vill uppföras/anläggas medför ytterligare hinder för allmänhetens fria rörlighet, ökar den avhållande effekten eller om åtgärden väsentligt förändrar livsvillkoren för djur- och växtarter, som dispens krävs. Pröva inte ansökningar för säkerhets skull, det undergräver skyddets legalitet.
Mål: M 7874-20 (pdf) öppnas på Mark- och miljööverdomstolens webbplats.
