Strandskyddsdomar.se

Strandskyddsdomar.se drivs av länsstyrelserna och är en samling referat av avgöranden från i första hand MÖD (Mark- och miljööverdomstolen). Här hittar du avgöranden där domstolen tillämpat 7 kapitlet i miljöbalken (lydelse efter 30 juni 2009). Det finns även ett urval MÖD-avgöranden där lagen tillämpats i äldre lydelse. Du kan också hitta regeringens avgöranden om upphävande av strandskydd genom bestämmelse i detaljplaner till och med 2019-12-31. Avgöranden där talerätt eller andra processrättsliga frågor behandlats finns inte med i samlingen.

Samlingen är för närvarande uppdaterad till och med 2022-06-30 , uppdateringar sker i regel 1 till 2 gånger per år.

Strandskyddsdispens för väg fram till sommarstuga nekas

Målnummer: 

Datum: 

Referatnummer: 

Målet gäller anläggande av en väg fram till en sommarstuga. Kommunen har nekat dispens för vägen som skulle bli 110 eller 200 meter lång beroende på alternativ. Sökande hävdar i första hand att vägen inte ska anses vara förbjuden i strandskyddat område och i andra hand att dispens ska medges.

Mark- och miljödomstolen konstaterar att en väg kan vara en sådan anläggning som är förbjuden inom strandskydd. Åtgärder som trädfällning kan vara förbjudet för att det kan försämra livsförhållandena för djur- och växtlivet. MMD jämför sedan med två domar från MÖD. MMD bedömer att utgångspunkten är att anläggande av tillfartsväg till en bostad inom ett i princip orört strandskyddat område normalt sett får anses ha sådana effekter, att det avhåller allmänheten från fri passage och påverkar djur- och växtlivet på ett sådant sätt att åtgärden är förbjuden.

I det aktuella fallet utgörs området av en i princip orörd skogsmark i en brant sluttning ned mot sjön. Från den punkt där vägen är tänkt att börja kan man se uthusen intill bostadshuset, därmed bedöms vägen kunna bli avhållande. Vägen bedöms därför kräva dispens både med hänsyn till dess påverkan på friluftslivet och på djur- och växtlivet. En väg till det aktuella fritidshuset är en sådan anläggning som för sin funktion behöver ligga inom strandskyddsområdet, och behovet av tillfartsväg kan inte tillgodoses utanför strandskyddsområdet. Enligt praxis krävs det starka skäl för att det enskilda intresset inte ska få stå tillbaka för det allmänna intresset att bibehålla strandskyddsområdet opåverkat. MMD anser att vägen riskerar att få en privatiserande effekt samtidigt som anläggandet medför relativt omfattande ingrepp. Området är dessutom av riksintresse för naturvård och friluftsliv. Särskilda skäl enligt punkten 3 bedöms inte föreligga. Det bedöms inte heller vara oproportionerligt att avslå dispensen. 

MÖD: Mark- och miljööverdomstolen konstaterar kort att de inte gör någon annan bedömning än MMD och att överklagan därmed ska avslås. 

Rättsfallskommentar (red): Flera bra jämförande fall i domen från MMD.

Mål: M 3099-20 (pdf) öppnas på Mark- och miljööverdomstolens webbplats.