Målet gäller möjligheten att ändra användningen på en sjöbod till bostadsändamål. Den aktuella sjöboden är placerad intill en rad med båthus, sjöbodar och bryggor på en ö i skärgården. Länsstyrelsen avslog ansökan om dispens för ändrad användning då sjöboden bedöms vara utanför bostadshusets hemfridszon och en ändrad användning skulle medföra att en hemfridszon uppstår även kring sjöboden. Mark- och miljödomstolen upphäver länsstyrelsens beslut att avslå dispens och förklarar att förhållandena på platsen är sådana att den ändrade användningen inte försämrar allmänhetens tillträde till området. MMD bedömer att åtgärden inte är förbjuden i strandskyddsbestämmelserna och avvisar ansökan om dispens.
MÖD: Mark- och miljööverdomstolen delar länsstyrelsens bedömning att sjöboden idag saknar hemfridszon men att en sådan kommer att uppstå om den börjar användas för bostadsändamål. Allmänhetens tillträde till platsen kommer då att förändras. Sökanden hävdar att området redan är ianspråktaget och dispens därmed ska kunna medges. MÖD pekar på att omständigheten att ett område redan är ianspråktaget, ska normalt sett inte kunna utgöra särskilt skäl för dispens i de fall då en åtgärd är förbjuden på den grunden att det hindrar eller avhåller allmänheten från att beträda ett område där den annars hade fått färdas fritt. Den ändrade användningen skulle utvidga det privatiserade området och minska det område som är allemansrättsligt tillgängligt. Därmed går det inte att medge dispens på den grunden att området redan är ianspråktaget. Något annat särskilt skäl föreligger inte heller. MÖD bedömer vidare att ett avslag på ansökan inte är oproportionerligt.
Rättsfallskommentar (red): Det är egentligen rätt logiskt, om en åtgärd är förbjuden för att den utvidgar en privat zon, då är den tillkommande hemfridszonen inte ianspråktagen på ett sådant sätt att det saknar betydelse för strandskyddets syften.
Mål: M 13363-19 (pdf) öppnas på Mark- och miljööverdomstolens webbplats.
