Målet gällde strandskyddsdispens för tillbyggnad av ett förråd som även skulle användas för tillfällig övernattning.
MÖD:
MÖD påpekar att eftersom byggnaden är avsedd för begränsad övernattning är det fråga om en komplementbyggnad avsedd för fritidsboende. Enligt 7 kap 15 § 2 MB är ändring av en byggnad förbjuden om den hindrar eller avhåller allmänheten från att beträda ett område där den annars skulle ha fått färdas fritt.
MÖD konstaterar att byggnaden fysiskt kommer att ta i anspråk ett område där allmänheten tidigare haft tillträde. Genom att byggnaden ändras från förråd till fritidsboende kommer allmänheten att bli mindre benägen att passera eller vistas i närheten av byggnaden. Åtgärden är därmed förbjuden enligt 7 kap 15 § 2 MB. ”När en åtgärd är förbjuden enligt det lagrummet torde utrymmet för att lämna dispens på den grunden att området redan är ianspråktaget vara mycket litet. Om en åtgärd innebär ökad privatisering, och därmed minskning av allemansrättsligt tillgängligt område, innebär det per definition att området inte kan anses vara ianspråktaget innan åtgärden vidtas (se MÖD 2015:7)”
Då tillbyggnaden kommer att ianspråkta ett område som idag är allemansrättsligt tillgängligt, saknas förutsättningar att ge dispens grundat på 7 kap 18 c § 1 MB. Något annat särskilt skäl har inte heller framkommit.
Dom: M 1637-18 (pdf) öppnas på Mark- och miljööverdomstolens webbplats.
