Målet gäller prövning av dispens i efterhand för ett fritidshus som uppförts 2006-2007 som ersättningsbyggnad för ett äldre nedgånget hus. Både det gamla och det nya fritidshuset är lika stora men det nya är högre och har vidbyggd altan och ett skärmtak. Byggnaden är placerad på en större fastighet med 60-70 stugor som arrenderas ut av markägaren. Området har höga värden för natur och friluftslivet och omfattas av utvidgat strandskydd.
Kommunen har meddelat en dispens för en byggnad om 22 kvadratmeter och med en nockhöjd om 3 m och samtidigt riktat ett föreläggande med löpande vite mot husägaren att ta bort sovloft och sänka höjden på byggnaden, samt ta bort skärmtak och altan. Husägaren och två föreningar överklagar kommunens beslut till länsstyrelsen som i princip går på kommunens linje varpå ärendet överklagas till Mark- och miljödomstolen av de två föreningarna. MMD avslår överklagandena.
MÖD: Mark- och miljööverdomstolen bedömer att föreningen är en sådan förening som har klagorätt i bland annat strandskyddsfrågor. Däremot har inte husägaren överklagat Mark- och miljödomstolens avgörande så hans yrkanden på ändring av domslutet kan inte tas upp till prövning av MÖD.
MÖD konstaterar att den tidigare stugan var uppförd innan strandskyddet inträdde och var därmed laglig. Frågan om en dispens för ersättningsbyggnad kan medges hänger därmed på byggnadens skick under perioden närmast före den revs. Det åligger husägaren att bevisa att det finns särskilda skäl för dispens, samt att han har haft möjlighet att säkra bevisning i samband med rivningen av stugan. Det finns ett foto som MÖD bedömer visar att byggnaden var så dålig att den gav ett tydligt intryck av att vara övergiven och så förfallen att platsen inte längre var ianspråktagen.
MÖD gör därefter en intresseavvägning för att se om proportionalitetsprincipen skulle kunna medföra att det ändå skulle finnas skäl att medge dispens men de finner inget ytterligare skäl som skulle medföra att dispens ska medges. MÖD upphäver därför den av kommunen meddelade dispensen. När det gäller vitesföreläggandet om att sänka byggnadens höjd och riva altan med mera som kommunen beslutade om med stöd av strandskyddsbestämmelserna konstaterar MÖD att det redan finns ett gällande rivningsföreläggande för hela stugan från 2015 enligt PBL. Även detta är förenat med ett vite och det bör därmed inte riktas ännu ett föreläggande mot husägaren för samma åtgärd. Dubbla vitesförelägganden skulle i så fall även strida mot regeln om förbud mot dubbelbestraffning. Sammanfattningsvis upphävs hela kommunens beslut och husägarens ansökan om dispens avslås.
Rättsfallskommentar (red): Ett hovrättsråd är skiljaktigt och anser att dispens kan medges då ”den markyta som upptogs av den tidigare stugan var ianspråktagen på ett sådant sätt att en byggnad av motsvarande storlek och utan någon hemfridszon utanför stugan inte skulle ha någon faktisk ytterligare avhållande effekt”. Detta är något som diskuteras emellanåt om en byggnad som är uppförd för bostadsändamål kan anses bara ianspråkta den yta som den upptar. Det är ytterst ovanligt att allmänheten uppfattar att man kan gå nära intill ett bostadshus om det har fönster och andra uttryck som gör att det upplevs som ett bostadshus. Ett bostadshus bör därför inte kunna få dispens om det inte går att medge tomtplats runt byggnaden. Samma dag avgör MÖD även ett ärende enligt PBL gällande samma byggnad där de nekar bygglov eftersom strandskyddsdispens saknas för byggnaden (MÖD P 2766-20).
Mål: M 2761-20 (pdf) öppnas på Mark- och miljööverdomstolens webbplats.
