Lantmäterimyndigheten har genom en förrättning reglerat över 3,3 hektar mark från en stor skogsbruksfastighet till en bostadsfastighet. Den mark som förs över utgörs av jordbruks- och skogsmark och ligger till största delen inom strandskydd. Området uppges en gång i tiden ha hört till den aktuella gården. Syftet är att skapa en fastighet lämpad för bostadsändamål kombinerat med växtodling, djurhållning och vedtag. Enligt uppgift finns byggnader lämpliga för djurhållning och odling på nuvarande bostadsfastighet. Bostadshuset värms med vedpanna och vedspis
Den ursprungliga bostadsfastigheten ligger till stor del inom 100 m från stranden med bostadshuset ca 90 m från stranden. Den mark som förs till fastigheten utgörs av marken mellan bostadshuset och stranden. Då marken ligger på en bred udde så tillförs bostadsfastigheten mark som från nordväst till rakt österut från bostadshuset har strand. Det finns inget i landskapet som fysiskt avgränsar bostadshusets tomt från övrigt strandskyddat område.
Länsstyrelsen överklagade förrättningen och hävdade att beslutet stred mot 3 kapitlet 1 och 2 §§ FBL då avstyckningen motverkar strandskyddets syften. MMD avslår överklagan.
MÖD: Mark- och miljööverdomstolen konstaterar att åtgärden inte avser ett sådant undantagsfall som det hänvisas till i förarbetena för att kunna medge bildande av bostadsfastighet med mer mark än tomtmark inom strandskyddat område. Syftet att hålla mark öppen är en allmängiltig önskan, därmed uppfylls inte vad som sägs i förarbetena till lagändringen som medger bildandet av kombifastigheter. MÖD hänvisar sedan till att Högsta domstolen (NJA 2022 s. 133) har pekat på att det även i andra situationer kan var aktuellt att skapa en kombifastighet inom strandskydd. En bedömning måste då göras av fastighetens utformning och omfattning samt den verksamhet som ska bedrivas på den. MÖD skriver ”Vid en sådan bedömning kan det först konstateras att bostadshuset ligger inom strandskyddat område och att det saknas naturliga eller skapade avgränsningar ner mot vattnet. Under sådana förhållanden anser Mark- och miljööverdomstolen att risken för en utökad privatisering av det strandskyddade området är överhängande.” De fortsätter med att konstatera att sökandena i viss mån avser att förändra markanvändningen. Den tidigare åker- och betesmarken som idag utgörs av ängsmark, är tänkt är att användas för odling och djurhållning. Det medför ändring mot dagens djur- och växtliv på platsen. Därmed kan man snarast utgå ifrån att en sådan förändring kan komma att kräva åtgärder som är förbjudna inom strandskyddsområden eller att strandskyddets syften kommer att påverkas av annat skäl. MÖD upphäver det överklagande beslutet och återförvisar ärendet till Lantmäteriet så att sökanden ska få möjlighet att jämka sin ansökan.
Rättsfallskommentar (red): En av de första domarna med den nya praxis som Högsta domstolen instiftade. I det här fallet är det tydligt att även om det finns lämpliga byggnader så föreligger påtaglig risk för att allmänheten kommer att uppleva området som mer privat än innan. Det är dessutom en förhållandevis lång sträcka av stranden som berörs. Det är troligt att det krävs dispens för att använda området för delar av det tänkta syftet. Skogsområden inom strandskydd bör enligt praxis inte heller godtas att de hamnar på en kombifastighet. Ett tekniskt råd var skiljaktigt och ansåg att förrättningen inte motverkar strandskyddets syften.
Mål: F 9611-20 (pdf) öppnas på Mark- och miljööverdomstolens webbplats.
