Målet gäller avstyckning från en fastighet som bildades 1960 efter att en resolution (dispens i dagens språk) som meddelats för en sommarstuga på 50 kvadratmeter. Den lott som nu avstyckats var cirka 2 700 kvadratmeter stor och länsstyrelsen överklagade lantmäterimyndighetens beslut då de ansåg att det var betydligt större yta än den som var ianspråktagen som tomt runt fritidshuset. Mark- och miljödomstolen avslår länsstyrelsens överklagan och anser att det beslut som togs för fritidshuset 1959 medförde att hela ursprungsfastigheten var ianspråktagen.
MÖD: Mark- och miljööverdomstolen inleder med att gå igenom de rättsliga utgångspunkterna. MÖD fortsätter med att konstatera att det enligt de strandskyddsbestämmelser som gällde 1959 fanns inga regler om att tomtplats skulle definieras när undantag från bestämmelserna meddelades. Med tanke på storleken på det område som avstyckades 1960 kan inte hela det området ha utgjort tomtplats vid den tidpunkten. MÖD anger att det av det bildmaterial som getts in i målet framgår det att åtminstone den del av den sökta styckningslotten som ligger närmast vattnet inte är ianspråktagen som tomtmark. Enbart förekomsten av en brygga innebär inte att all den mark som ansökan avser kan anses omfattas av fritidshusets hemfridszon. MÖD bedömer därmed att avstyckningen inte uppfyller lämplighetskraven i 3 kapitlet 1 § fastighetsbildningslagen, fastigheten är i sin helhet inte varaktigt lämpad för det tänkta ändamålet. MÖD återförvisar ärendet till lantmäterimyndigheten för att sökanden ska kunna jämka sin ansökan med anledning av vad som MÖD framfört.
Mål: F 5855-19 (pdf) öppnas på Mark- och miljööverdomstolens webbplats.
