Strandskyddsdomar.se

Strandskyddsdomar.se drivs av länsstyrelserna och är en samling referat av avgöranden från i första hand MÖD (Mark- och miljööverdomstolen). Här hittar du avgöranden där domstolen tillämpat 7 kapitlet i miljöbalken (lydelse efter 30 juni 2009). Det finns även ett urval MÖD-avgöranden där lagen tillämpats i äldre lydelse. Du kan också hitta regeringens avgöranden om upphävande av strandskydd genom bestämmelse i detaljplaner till och med 2019-12-31. Avgöranden där talerätt eller andra processrättsliga frågor behandlats finns inte med i samlingen.

Samlingen är för närvarande uppdaterad till och med 2022-12-31, uppdateringar sker i regel 1 till 2 gånger per år.

Lokaliseringsutredningen tillräcklig för att upphäva strandskydd i detaljplan för bostadsbebyggelse

Målnummer: 

Datum: 

Referatnummer: 

Målet gäller bland annat upphävande av strandskydd i en detaljplan för bostadsbebyggelse för 160 lägenheter. Kommunen har angett att det är ett angeläget allmänt intresse med hänvisning till översiktsplanen och bostadsförsörjningsprogrammet. Översiktsplanen stödjer strategin att förtäta tätorten i kollektivförsörjda lägen. Avgörande i målet har varit om lokaliseringsutredningen varit tillräcklig. Huvudalternativet har ställts mot andra alternativ som är på rimliga avstånd från kollektivtrafik. Alternativa lokaliseringar har begränsats till 700 meter fågelvägen från en viss pendeltågstation i enlighet med regionens riktlinjer.

MÖD: Mark- och miljööverdomstolen bedömer att byggande av ett större antal bostäder i kollektivtrafiknära lägen är ett sådant angeläget allmänt intresse som avses i 7 kapitlet 18 c § MB. För att strandskyddet ska kunna upphävas krävs emellertid också att intresset inte kan tillgodoses utanför strandskyddat område. Då blir avgränsningen av lokaliseringsutredningen avgörande. Möjliga lokaliseringar kan inte gälla hela kommunen utan avgränsningen måste bero på omständigheterna i det enskilda fallet. Domstolen bedömer att det är godtagbart att lokaliseringsutredningen begränsas till avståndet till den aktuella pendeltågstationen. Även om bostadsbebyggelse har ett högt samhällsintresse kan det inte generellt anses väga tyngre än strandskyddsintresset. En bedömning måste göras i det enskilda fallet. Eftersom området tidigare varit industrimark som saknat strandskydd på grund av en byggnadsplan från 1933 samt att strandskyddet inte kommer att upphävas i den del av detaljplanen som ligger närmast vatten, så bedömer domstolen att strandskyddsintresset inte gör sig gällande fullt så starkt i detta fall. Genom planens utformning begränsas påverkan på strandskyddet. Vid en sammantagen bedömning finner domstolen att intresset av att genomföra detaljplanen överväger intresset av att bibehålla strandskyddet. Kommunen hade därmed förutsättningar att upphäva strandskyddet. Det saknas skäl att upphäva antagandet av detaljplanen på denna grund men målet har dock återförvisats till mark- och miljödomstolen för prövning av övriga invändningar som framförts mot detaljplanen.

Mål: P 8096-19 (pdf) öppnas på Mark- och miljööverdomstolens webbplats.