Målet gäller upphävande av strandskydd i detaljplan för uppförande av ett eller flera flerbostadshus

MÖD:

MÖD konstaterar att marken, bortsett från en befintlig tomtplats, inte är ianspråktagen så som avses i 7 kap 18 c § 1. En gång- och cykelväg anses inte avskiljande enligt 7 kap 18 c § 2. En utvidgning av gång- och cykelvägen kan inte heller utgöra skäl för att upphäva strandskyddet. Att en strandpromenad för sin funktion måste ligga vid vattnet kan inte utgöra skäl för att upphäva strandskyddet. Om den pågående verksamheten, som kommunen angett, ska anses vara bostadsändamål kan inte 7 kap 18 c §  4 tillämpas eftersom begreppet verksamhet inte kan avse bostadsändamål (se prop 2008/09:119 s. 105 f).

Beträffande 7 kap 18 c § 5 anför MÖD att det enligt 1 kap. 2 § PBL är en kommunal angelägenhet att planlägga användningen av mark och vatten. Därtill är bostadsbyggande ett allmänt intresse enligt 2 kap. 3 § första stycket 5 PBL som ska främjas vid planläggningen (prop.
2012/13:178, s. 23 ff. och 30). Bestämmelsen kom till för att tydliggöra sambandet mellan PBL och lagen (2000:1383) om kommunernas bostadsförsörjningsansvar och därmed öka förutsättningarna för att det kommunala och i viss mån regionala bostadsförsörjningsbehovet tillgodoses. Lagstiftaren har således ansett att kommunerna
är bäst lämpade att bedöma behovet av nya bostäder och hur de ska lokaliseras, något som kommunen redovisat i en fördjupad översiktsplan där det aktuella området nämns. Mark- och
miljööverdomstolen anser med hänsyn till vad som framkommit i målet att förtätningen av tätorten genom de tillkommande bostäderna enligt detaljplanen tillgodoser ett angeläget allmänt intresse.

Domstolen konstaterar dock att den utredning som finns i målet inte ger stöd för att intresset av att bygga bostäder inte kan tillgodoses utanför området. Det finns därför skäl att upphäva strandskyddet enligt 7 kap 18 c § 5.

Dom: P 4676-2017