Vid hantering av en ansökan om tillstånd till vattenverksamhet för uppförande av en brygganläggning konstaterar Mark- och miljödomstolen att inom ramen för deras prövning ska en likartad prövning göras som om det var fråga om en strandskyddsdispens. Normalt sett finns hinder mot att meddela tillstånd till vattenverksamhet om förutsättningarna för dispens från strandskyddet inte är uppfyllda. En brygga är en anläggning som för sin funktion behöver ligga vid vattnet. På den aktuella platsen har det tidigare funnits en brygga som det fortfarande finns kvar delar av. De bedömer att även om den ansökta bryggan är större än det område som de kvarvarande bryggdelarna tar i anspråk, så är utökningen marginell. De anser att förutsättningarna för strandskyddsdispens föreligger och därmed hindrar inte strandskyddet att tillstånd till vattenverksamhet meddelas.
MÖD: Länsstyrelsen överklagar ärendet till Mark- och miljööverdomstolen. I strandskyddsfrågan konstaterar de att det är klarlagt att det tidigare funnits en brygga på platsen men det mesta av den togs bort 2015. Med tanke på de delar som finns kvar så kan den ansökta bryggan inte bedömas vara en ersättningsbrygga. Den aktuella platsen är inte ianspråktagen på något sådant sätt att det första särskilda skälet kan åberopas. MÖD anger vidare att även om allmänheten inte skulle utestängas från bryggan genom en grind eller liknande får den omständigheten att det är fråga om en relativt liten brygga med upp till tre förtöjda båtar antas leda till en viss privatisering av ett område som idag är allmänt tillgängligt. Det är inte heller visat att behovet av bryggan inte skulle kunna tillgodoses vid t.ex. en annan brygganläggning i närheten. Sammanfattningsvis bedömer Mark- och miljööverdomstolen att det saknas förutsättningar för strandskyddsdispens och därför ska ansökan om vattenverksamhet avslås.
Mål: M 11973-23 – Mark- och miljööverdomstolen vid Svea hovrätt