En kommun ger strandskyddsdispens för en 100 meter lång brygga vid en sandstrand till en verksamhetsutövare som driver en campingplats intill samma strand. Sandstranden är välbesökt och sommartid går stadsbuss ut till området.
Kommunens beslut överprövas av länsstyrelsen som upphäver dispensen då de bedömer att bryggan kan komma att påverka allmänhetens tillträde till området och att den kommer att påverka djur- och växtlivet.
I målet vid Mark- och miljödomstolen framför företrädaren för campingen att området redan är ianspråktaget för bad, att bryggan måste förläggas intill vattnet och att den bland annat underlättar för funktionsvarierade personer. Detta gör att det första, tredje och femte särskilda skälet kan åberopas för dispens. Mark- och miljödomstolen bedömer att den ansökta bryggan, med anledning av förhållandena på platsen, inte kan anses hindra eller avhålla allmänheten från att vare sig beträda strandområdet eller vattenområdet. Då bottenmiljön består av finkornigt grus bedömer de att bryggan inte heller väsentligt kommer att förändra livsvillkoren för djur eller växter. Mark- och miljödomstolen finner att bryggan inte omfattas av förbuden och avslår därför ansökan om dispens.
MÖD: Mark- och miljööverdomstolen inleder med att konstatera att en badbrygga av den storlek som här avses allmänt sett medför en sådan väsentlig förändring av livsvillkoren som gör att den omfattas av förbuden. I det här specifika fallet bedömer dock MÖD att påverkan på djur- och växtlivet inte är av väsentlig karaktär. Däremot anser de att utläggande av en 100 m lång brygga i ett orört vattenområde medför en sådan avhållande effekt att dispens krävs. De bedömer inte att allmänhetens nyttjande av badplatsen medför att området är ianspråktaget. Vidare pekar de på att bryggan i det här fallet ska uppföras av en privat näringsidkare. Därmed kan det inte i vägningen mot de allmänna intressena i punkten 3, väga särskilt tungt att många ur allmänheten skulle uppskatta att nyttja bryggan. MÖD bedömer sedan att åtgärder som kan sänka trösklarna för funktionsvarierade personer som vill nyttja allemansrätten i och för sig är ett sådant angeläget allmänt intresse som skulle kunna omfattas av det femte särskilda skälet. Mark- och miljööverdomstolen lägger dock vikt vid att badplatsen ligger inom ett privat campingområde och att syftet med bryggan inte är att ge funktionsvarierade möjlighet till bad. Det är således inte fråga om sådana angelägna allmänna intressen som skulle kunna motivera en dispens. Inte heller vid intresseavvägningen bedöms en nekad dispens vara oproportionerlig. Kommunens beslut om dispens upphävs därmed.
Rättsfallskommentar (red): En bra och tydlig genomgång från MÖD av förutsättningarna för att medge dispens för en badbrygga.