En kommun förelägger markägare att ta bort en brygga och ett trädäck inom en viss angiven tid och förelägger samtidigt om att vissa försiktighetsmått ska vidtas vid borttagandet. Beslutet avser även beslut om avgift för tillsyn. Markägarna överklagar beslutet till länsstyrelsen som upphäver beslutet i den del det avser borttagande av brygga och trädäck.
Kommunen överklagar länsstyrelsens beslut till Mark- och miljödomstolen. Av flygfoton bedömer MMD att bryggan som tidigast tillkommit någon gång under 1998. Den får därmed antas ha funnits på plats i 14-15 år innan nuvarande markägare ärvde fastigheten. I kommunens beslut från 2008 om en enskild avloppsanläggning finns bryggan med på situationsplanen. MMD anser att detta har bidragit till att göra det svårt att bedöma anläggningens laglighet. Vidare anser de att det faktum att markägarna fått fastigheten genom arv och inte köp, medför att det inte bör ställas lika höga krav på vad som kan förväntas av dem att bedöma anläggningens laglighet. Kommunens överklagande avslås.
MÖD: Mark- och miljööverdomstolen inleder med att se på vad som krävs vid en skälighetsbedömning. De konstaterar sedan att platsen inte har särskilt låga naturvärden eller att allemansrätten skulle vara inskränkt där. De finner inte att kostnaderna för att utföra den förelagda rättelsen skulle var oskäliga i förhållande till de intressen som strandskyddet avser att skydda, oavsett att de övertagit fastigheten genom arv. Av handlingarna i ärendet framgår att i vart fall under 2017 har en av ägarna blivit medveten om att dispens saknades för anläggningarna. Bryggan och däcket hade då funnits på platsen i cirka 19 år vilket MÖD inte bedömer är en sådan lång tid att det av den anledningen är oskäligt att rikta ett föreläggande emot markägarna. Vid en avvägning allmänt och enskilt intresse bedömer Mark- och miljööverdomstolen att kommunens föreläggande är skäligt och fastställer detta.
Rättsfallskommentar (red): En bra och tydlig genomgång från MÖD av skälighetsfrågan.