En kommun medger strandskyddsdispens för två bryggor på en skärgårdsö. Länsstyrelsen överprövar och upphäver kommunens beslut.
Trots att det är något otydligt om ansökan om strandskyddsdispens avser båda bryggorna och nämndens beslut är annorlunda utformat väljer domstolen, likt länsstyrelsen, att tolka ansökan och beslutet som att de avser båda de aktuella bryggorna. Frågan i målet är därför om det finns skäl att medge dispens för två bryggor på den aktuella fastigheten. Av handlingarna framgår att den ena bryggan funnits sedan före 1975 och den andra har uppförts på 1980-talet. Den äldre bryggan har renoverats och modifierats efter att strandskyddet inträdde. MMD bedömer att det första särskilda skälet inte är applicerbart på den äldre men numera modifierade bryggan. De finner inte heller några andra särskilda skäl för att medge dispens för de två aktuella bryggorna utan avslår överklagan.
MÖD: I målet i Mark- och miljööverdomstolen prövas enbart den äldre bryggan som renoverats eller modifierats. MÖD finner att det kontinuerligt har funnits en brygga på platsen sedan innan strandskyddets inträde. De bedömer vidare att den huvudsakligen har haft samma storlek och utformning. Att bryggan har renoverats under åren framstår som naturligt. Att bryggan i samband med det kan ha fått ett något ändrat utförande eller en något modifierad position, innebär inte att den är att betrakta som en ny anläggning för vilken dispens krävs. Mark- och miljööverdomstolen förklarar att den aktuella bryggan inte kräver strandskyddsdispens.
Rättsfallskommentar (red): Små förändringar av en anläggning kan vara tillåtna om de inte medför någon märkbar ändring av påverkan på det allemansrättsliga tillträdet till området eller om det inte väsentligt förändrar förutsättningarna för djur och växtlivet. Det råder inte heller något strikt förbud mot att ersätta en anläggning med en ny motsvarande anläggning i strandskyddsbestämmelserna, såsom det gör för byggnader.