Skärgårdsstiftelsen söker dispens i efterhand för utvidgning av en altan i trä samt att uppföra ett antal belysningsstolpar och dra ledningar till dem. Platsen är inom och i anslutning till en turistanläggning på en ö i Stockholms skärgård som även utgör naturreservat. Utvidgningen av altanen behövs för något som kallas utekök, där det bland annat serveras glass, men även de som inte är kunder får nyttja det. Belysningsarmaturerna avser att underlätta för besökare att gå längs stigen från bryggan och upp mot turistanläggningen. Länsstyrelsen bedömde att området för utvidgningen av altanen inte var ianspråktaget och att det inte heller fanns något annat särskilt skäl för att medge dispens för utvidgningen. Vidare ansåg de att altanen hindrade eller avhöll allmänheten från att passera mellan altanen och en intilliggande byggnad, såsom man kunnat passera tidigare. Länsstyrelsen avslog ansökan om dispens för utvidgningen av altanen, belysningsstolpar och ledningsdragning till dem. I beslutet förelade länsstyrelsen även om att ta bort de angivna anläggningarna.
I Mark- och miljödomstolen yrkar Skärgårdsstiftelsen i första hand på att utvidgningen av altanen inte kräver något tillstånd enligt reservatsföreskrifterna. Men om det ändå bedöms att det krävs hävdar de att förbuden inom ett strandskyddsområde inte gäller för åtgärder som omfattas av ett tillstånd enligt miljöbalken eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av balken. Om altanen kräver tillstånd från reservatsföreskrifterna anser de att en dispensprövning innebär en dubbelprövning av åtgärden. Syftet har aldrig varit att utestänga allmänheten utan att tillgängliggöra området för dem. Stiftelsen ifrågasätter även om belysningsstolparna är dispenspliktiga då de satts upp för att allmänheten inte ska skada sig.
Mark- och miljödomstolen bedömer att genom utbyggnaden av altanen blir utrymmet för passage mellan servicebyggnaden och restaurangbyggnaden betydligt mindre, vilket avhåller allmänheten från att passera däremellan. Även om det är tillåtet att vistas på altanen, delar domstolen länsstyrelsens uppfattning att dess utformning och placering ger för allmänheten ett intryck av att sittplatserna är ämnade för gäster som köper mat vid utomhusköket, alternativt restaurangen. MMD redogör sedan för varför undantaget från förbuden i strandskyddsbestämmelserna inte är tillämpligt. De avslutar med att bedöma möjligheten att medge dispens men de anser varken att området varit ianspråktaget eller att utvecklingen av verksamheten utgör något angeläget allmänt intresse. De avslår överklagan i denna del då de inte finner att något särskilt skäl för dispens finns. MMD anser däremot att de i målet aktuella belysningsstolparna och de ledningsdragningar som gjorts fram till dem inte är en dispenspliktig åtgärd och upphäver både länsstyrelsens beslut om nekad dispens och föreläggande i den delen.
MÖD: Vid överklagan till Mark- och miljööverdomstolen hävdar Skärgårdsstiftelsen åter att naturvårdsföreskrifterna är sådana föreskrifter som avses i undantaget i 7 kap. 16 § miljöbalken.
MÖD inleder med att instämma i underinstansens bedömning att den utökning av träaltanen som utförts hindrar eller avhåller allmänheten från att beträda ett område där den annars skulle ha fått färdas fritt. MÖD fortsätter med en redogörelse för anledningen till undantaget för verksamheter eller åtgärder som tillåtits eller fått tillstånd med stöd av andra bestämmelser i miljölagstiftningen i 7 kapitlet 16 § punkten 2 miljöbalken. Undantaget har motiverats med att frågan om lämplig lokalisering i en sådan situation redan har prövats. Vid en sådan tillståndsprövning ska beaktas att verksamheten ska bedrivas i ett strandskyddsområde och samma krav måste vara uppfyllda som för en dispens från strandskydd.
Mark- och miljööverdomstolen kan konstatera att tillståndsprövningen enligt de tillämpliga reservatsföreskrifterna inte förutsätter att strandskyddsreglerna beaktas som ett moment i prövningen av om tillstånd ska ges. Inte heller innebär föreskrifterna att frågan om lämplig lokalisering har prövats. Inte heller MÖD anser att något särskilt skäl för att meddela dispens föreligger och avslår därmed överklagan. De avslutar med att konstatera att då dispens inte kan meddelas saknas skäl till att pröva frågan om tillstånd kan meddelas enligt reservatsföreskrifterna.
Rättsfallskommentar (red): Bra att MÖD redde ut en gång för alla att undantagsbestämmelsen i 7 kapitlet 16 § punkten 2 inte avser när tillstånd enligt reservatsföreskrifter medgetts. Indirekt visar de på att en dubbelprövning heller inte behöver ske genom att de anger att då strandskyddsdispens inte kan ges saknas anledning att pröva frågan mot reservatsföreskrifterna.
Mål: M 12677-22 – Mark- och miljööverdomstolen vid Svea hovrätt