En fastighetsägare ansökte år 2009 om strandskyddsdispens för garage. Kommunen gav dispens men denna upphävdes i högre instans. Garaget skulle uppföras inom ett område som Lantmäteriet hade tillfört fastigheten i ett ärende om fastighetsbildning år 1993. Lantmäteriet hade i sitt ärende bedömt att detta inte bedömdes motverka strandskyddsbestämmelserna. MÖD ställde sig frågan om fastighetsbildningen utgjorde särskilda skäl för dispens.
MÖD: Fastighetsbildningsbeslutet innebär inte ett för dispensprövningen bindande ställningstagande till att området får användas som tomt.
MÖD konstaterade därefter att den tilltänkta byggplatsen ursprungligen utgjorts av skogsmark. Skogen hade avverkats och marken fyllts med grus. Detta hade gjorts utan dispens. MÖD bedömde att detta inte medförde att platsen var ianspråktagen på ett sådant sätt att den saknade betydelse för strandskyddets syften. Det fanns alltså inte heller särskilt skäl för dispens enligt 7:18 c, 1 st. 1 p miljöbalken. Överklagandet avslogs och dispensansökan beviljades därmed inte.
Rättsfallskommentar (red):
Du kan alltså inte ge dispens enbart för att Lantmäteriet bedömt att en planerad åtgärd inte strider mot strandskyddets syfte. Du måste istället göra prövningen som vanligt och bland annat ta ställning till om det finns särskilda skäl för dispens. (Det finns dock regler om att myndigheter ska samråda med varandra för att motverka situationer där olika myndigheter gör olika bedömningar uppstår.)
Jämför MÖD 2011:3
Lagrum 7 kap. 18 c § miljöbalken
Referat ur MÖD-serien: MÖD 2011 35. Länk saknas då Mark- och miljööverdomstolen inte publicerar avgöranden som är för gamla.
