En kommun antar en detaljplan för upp till 35 bostäder varav 17 berörs av ett utpekat LIS-område. I planen upphävs strandskyddet för bostadskvarteren och område för gemensam brygga W1, mark tillhörande gemensam brygga V1, teknisk anläggning E1 samt grillplats med vindskydd N1. Planen överklagas av enskilda markägare vars mark gränsar till området och Mark- och miljödomstolen finner att de har klagorätt. MMD anser att det föreligger särskilda skäl för att upphäva strandskyddet för den mark som planerats för bostäder. MMD anser däremot att då planen inte begränsar byggnadshöjd eller var byggnad placeras inom tomt så kan allmänhetens möjlighet till fri passage längs med stranden komma att påverkas i de delar där området är som smalast. Bestämmelsen om att säkerställa fri passage har alltså inte beaktats. När det gäller områdena med planbestämmelser W1, V1 och N1 har kommunen inte visat att det finns särskilda skäl för att upphäva strandskyddet vare sig med stöd av LIS-bestämmelserna eller med någon av de övriga särskilda skälen. De anser inte heller att kravet på fri passage mellan strandlinjen och anläggningarna tillgodoses. Ett upphävande av strandskyddet är en förutsättning för att kunna genomföra planen, därmed föreligger skäl att upphäva detaljplanen. Av 13 kapitlet 17 § PBL följer att beslutet att anta detaljplanen då ska upphävas i sin helhet.
MÖD: Mark- och miljööverdomstolen bedömer likt MMD att en detaljplan för bostäder i aktuellt område kan vara en sådan åtgärd som gynnar landsbygdsutvecklingen i området och att det därmed föreligger särskilda skäl för ett upphävande av strandskydd med stöd av LIS-bestämmelserna. MÖD går därefter över till att bedöma om bestämmelsen om fri passage uppfylls i planen. De anser till skillnad från MMD att den fria passagen uppfylls med avseende på de för bostäder tänkta områdena.
För område N1 (Grillplats med vindskydd) bedömer MÖD att det inte finns något hinder emot ett upphävande av strandskyddet då grillplatsen med vindskydd stärker den allemansrättsliga tillgången till området samt att det inte ligger i anslutning till kvartersmark för bostäder.
För område V1 (Mark tillhörande gemensam brygga) anser MÖD att det inte framgår av planen att strandskyddet ligger kvar inom det område som är punktprickat, vilket enligt kommunen säkerställer den fria passagen. Strandskyddet får med anledning av planens utformning anses vara upphävt i hela området V1. Området kan därmed enligt MÖD komma att användas på ett sådant sätt att en fri passage hindras.
Av bestämmelserna i PBL framgår att för det fall ett beslut att anta en detaljplan strider mot en rättsregel ska beslutet upphävas i sin helhet. MÖD konstaterar att eftersom detaljplanen inom område V1 inte tillgodoser kravet på fri passage för allmänheten ska kommunens beslut att anta planen upphävas.
Rättsfallskommentar (red): Lite oväntat att MÖD väljer att säga att det inte finns hinder mot att upphäva strandskyddet för området med grillplats och vindskydd, och att de säger att grillplatsen med vindskydd stärker den allemansrättsliga tillgången till området. Vindskydd och grillplatser är normalt sett förbjudna att uppföra inom strandskydd och det krävs särskilda skäl för ett upphävande av strandskyddet i detta fall. Ett stärkande av friluftslivet kan utgöra särskilt skäl för dispens/upphävande, men det ska vägas mot intrånget i strandskyddets andra syfte för djur- och växtlivet. I många fall kan det vara bättre att låta strandskyddet ligga kvar i den delen av detaljplanen och istället pröva de åtgärder som man vill utföra genom dispens för att ha möjlighet att ställa de villkor som behövs för att långsiktigt säkerställa både allmänhetens tillträde till vindskyddet och grillplatsen samt för att bevara goda livsvillkor för djur- och växtlivet i området.
Mål: P 2498-22 – Mark- och miljööverdomstolen vid Svea hovrätt