En kommun medger dispens i efterhand för ett fritidshus och beslutar om vilken yta som får användas som tomt. Länsstyrelsen tar upp ärendet till överprövning och ändrar bland annat kommunens beslut gällande tomtplats. Även sökanden har överklagat kommunens beslut avseende tomtplatsen till länsstyrelsen. Länsstyrelsen har i det ärendet avslagit överklagan. Länsstyrelsens båda beslut överklagas till Mark- och miljödomstolen där klaganden yrkar på att tomtplatsen ska bestämmas till en större yta som går ända ned till strandlinjen.
Mark- och miljödomstolen har vid syn noterat att området mellan bostadshuset och stranden utgörs av en klippt gräsmatta omgiven av träd och annan vegetation. Området bedöms ha haft liknande skötsel sedan 1975. Bostadshuset syns tydligt från stranden. Mark- och miljödomstolen bedömer därför att hela det öppna området framför bostadshuset ska ingå i tomtplatsen och att dess gräns mot vattnet ska gå i strandlinjen. Tomtplatsens utbredning redovisas i karta till domen.
MÖD: Länsstyrelsen överklagar domen och påtalar bland annat att MMD inte har beaktat kravet på fri passage. Mark- och miljööverdomstolen konstaterar att underlagen ger visst stöd för att området närmast bebyggelsen och en bit ned mot stranden verkar ha skötts sedan 1950-talet men att det inte ger stöd för att påståendet att hela området ned till strandlinjen har utgjorts av etablerad tomtplats sedan före 1975. Enligt deras bedömning är det kommunens beslut om tomtplats som verkar stämma bäst överens med förhållandena vid tiden före 1975. Kommunens beslutade tomtplats säkerställer även att det finns en fri passage längs stranden. Mark- och miljööverdomstolen fastställer kommunens beslutade tomtplats med en justering så att tomtplatsbestämningen inte omfattar ett område som ligger utanför strandskydd.
Rättsfallskommentar (red): En dom som går emot några tidigare domar där tomtplats medgetts att gå ända ner till strandlinjen. Platsen och dess förhållanden är det som är avgörande för bedömningarna.