En kommun antar en detaljplan med syfte dels att möjliggöra för byggande av naturnära samt rekreationsnära bostäder med en blandning av lägenheter och villor i två plan, dels att säkerställa rekreationsstråken som passerar genom området. Genom området rinner en bäck som omfattas av strandskydd. Länsstyrelsen har inte bedömt att planen behöver tas in till överprövning på grund av att den skulle strida mot någon rättsregel, som till exempel strandskyddet.
Flera parter överklagar planen till Mark- och miljödomstolen och hävdar bland annat att beslutet att det saknas särskilda skäl för att upphäva strandskyddet. MMD granskar de utredningar och handlingar som legat till grund för beslutet att anta planen och bedömer att detaljplanen inte strider mot någon rättsregel i PBL, miljöbalken och annan lagstiftning för att skydda naturmiljön. MMD avslår överklagandena.
MÖD: Mark- och miljööverdomstolen konstaterar att kommunen angett att området behöver tas i anspråk för att tillgodose ett angeläget allmänt intresse som inte kan tillgodoses utanför området som särskilt skäl för att upphäva strandskyddet. Det är för kommunens tätortsutveckling som området behöver tas i anspråk, vilket i och för sig kan utgöra ett angeläget allmänt intresse. Kommunen har dock inte redogjort för möjligheterna att uppföra motsvarande antal bostäder utanför strandskyddat område. Därmed anser MÖD att underlaget för länsstyrelsens prövning av om antagandet av detaljplanen strider mot någon rättsregel inte var tillräckligt. MÖD frångår därför länsstyrelsens bedömning och konstaterar att det saknats förutsättning för att upphäva strandskyddet och upphäver detaljplanen.
Mål: P 6587-22 – Mark- och miljööverdomstolen vid Svea hovrätt