En lantmäterimyndighet har genom avstyckning bildat tre nya bostadsfastigheter. En av bostadsfastigheterna består av två skiften som båda berörs av strandskyddsområde för ett vattendrag. Det ena skiftet består av bostadshuset med tillhörande trädgård, det andra av ekonomibyggnader som tillhört gårdscentrum och funnits sedan innan strandskyddets inträde på platsen. Skiftena skiljs åt av en liten väg där även en vandringsled passerar mellan bostadshuset och ekonomibyggnaden.
Länsstyrelsen har överklagat bildandet av denna fastighet som de bedömer motverkar strandskyddets syften genom att skifte två tillåts ingå i avstyckningen. De skriver ”på skifte 2 finns en ekonomibyggnad som har funnits där sen innan strandskyddet infördes 1975. Det har inte framkommit i ärendet att marken på skifte 2 därefter lagligen har ianspråktagits. En ekonomibyggnad har inte någon hemfridszon och därför kan området inte ses som ianspråktaget på ett sådant sätt som avses i 7 kap. 18 c § p. 1 miljöbalken.”
Mark- och miljödomstolen anger i sina domskäl att skifte 1 omfattar endast mark som blivit lagligen ianspråktagen och som uppfattas som hävdad tomtmark. Skifte 2 består av ekonomibyggnad och gårdsplan samt utrymme runt byggnaden för att kunna underhålla denna. De bedömer att gårdsplanen och ekonomibyggnaden på visst sätt hänger ihop med bostadshuset som ligger cirka 30 meter bort. De bedömer att den blivande fastigheten enbart omfattar mark som tillhör byggnaderna och att åtgärden enbart befäster befintliga förhållanden utan att medföra till ytterligare privatisering. Mark- och miljödomstolen avslår länsstyrelsens överklagan.
MÖD: I sin överklagan till Mark- och miljööverdomstolen anför länsstyrelsen att skifte 2 inte omfattas av någon hemfridszon och ekonomibyggnaden kan inte heller anses ha ett sådant samband med bostadshuset att området av den anledningen kan anses vara ianspråktaget.
MÖD anger i domskälen att bebyggelsen på de två skiftena har funnits under lång tid och utgör ett etablerat gårdscentrum. De anser att bildandet av fastigheten med sina två skiften är förenligt med 3 kapitlet 1 § fastighetsbildningslagen, även om den blir relativt stor och fördelad på två skiften. MÖD skriver vidare att den L-formade ekonomibyggnaden inom område 2 är uppförd före 1975 och därmed lagligen uppförd. Den mark som byggnaden upptar är därmed ianspråktagen och inte tillgänglig för allmänheten. Sydost om byggnaden finns en grusplan som, såvitt framgår av utredningen, sedan länge har använts för bland annat uppställning och hantering av maskiner. Markanvändningen, som har en naturlig anknytning till ekonomibyggnaden, har pågått under lång tid och kan antas ha avhållit allmänheten från att passera och vistas på gårdsplanen. Även denna mark får därmed anses vara lagligen ianspråktagen. Utöver dessa områden kommer några mindre markområden som bedöms vara allemansrättsligt tillgängliga att ingå i skiftet. Dessa områden tas med bland annat för ekonomibyggnadens skötsel. Att dessa områden tillåts ingå i den blivande bostadsfastigheten anser MÖD inte kan anses motverka strandskyddets syften i någon beaktansvärd mening. Åtgärden är därmed förenlig med 3 kapitlet 2 § andra stycket fastighetsbildningslagen. Mark- och miljööverdomstolen fastställer därmed lantmäterimyndighetens beslut.
Rättsfallskommentar (red): Begreppen hemfridszon och legalt ianspråktaget är inte samma sak. Det område som utgör hemfridszon bör hålla sig inom vad som är ianspråktaget. Områden som är legalt ianspråktagna för en verksamhet eller något annat nyttjande är dock oftast större än hemfridszonen, men behöver inte vara det.
Mål: F 4601-23 – Mark- och miljööverdomstolen vid Svea hovrätt