En kommun medger dispens för att uppföra fem nya bostadshus med tillhörande garage på en fastighet. Kommunen åberopar det första särskilda skälet att området redan har tagits i anspråk på ett sådant sätt att det saknar betydelse för strandskyddets syften. Grunden för den bedömningen utgörs av att området redan har styckats av som tomtmark och att markberedning redan utförts.
Länsstyrelsen överprövar kommunens beslut och upphäver dispensen då de anser att området uppfattas vara allemansrättsligt tillgängligt.
Länsstyrelsens beslut överklagas till Mark- och miljödomstolen. Sökanden hävdar i första hand att området inte omfattas av generellt strandskydd, i andra hand att det närliggande vattendraget inte är sådant som genererar strandskydd bland annat på grund av lågt vattenflöde och i tredje hand att kommunens dispens ska fastställas. MMD konstaterar att vattendraget på grannfastigheten genererar strandskydd och att det stäcker sig in på den aktuella fastigheten. Detta oavsett att grannfastigheten saknar strandskydd på grund av att den omfattas av en äldre byggnadsplan. MMD bedömer att något särskilt skäl för dispens inte föreligger enligt dåvarande 7 kapitlet 18 c § MB och går över till att göra en proportionalitetsavvägning. I denna finner de att det vattendraget är relativt sett otillgängligt på grund av bland annat vegetation och anger att sett utifrån intresset av allmänhetens tillträde till vattendraget är strandskyddsvärdena på den aktuella fastigheten inte särskilt starka. De anser att en nekad dispens är oproportionerligt och medger därför dispens med stöd av 7 kap. 25 § MB.
MÖD: Både exploatören och Länsstyrelsen överklagar domen till Mark- och miljööverdomstolen. MÖD inleder med att de delar Mark- och miljödomstolens bedömning om att strandskydd råder på platsen och att det saknas särskilda skäl för att medge en dispens enligt dåvarande 7 kap. 18 c § MB. De övergår därefter till att göra en bedömning av om det vid en avvägning mellan det enskilda intresset och strandskyddet som allmänt intresse ändå finns skäl för dispens. Exploatören har erhållit positiva förhandsbesked för bostadshus, han har genomfört markförberedande åtgärder efter godkännande av myndigheter. Den tid och pengar som exploatören lagt ner på förberedelser bör därför få viss tyngd i avvägningen. Att vattendraget och området runt det är svårtillgängligt medför enligt MÖD inte att det saknar värde ur strandskyddssynpunkt. Vattendraget hyser också viktiga naturvärden. De åtgärder som dispensen avser är omfattande och av sådan karaktär att de kan antas ha negativ effekt både på allmänhetens tillgång till området och livsvillkoren för djur och växtliv. Eftersom strandskyddet ska tillmätas stor vikt bedömer MÖD att det är oförenligt med strandskyddets syften att bevilja ansökt dispens. MÖD upphäver därför kommunens beslut att medge dispens.
Rättsfallskommentar (red): Länsstyrelsen har enligt handlingarna upphävt sitt undantagsbeslut 2011. Efter lagändringen den 1 juli 2009 saknas delegation till Länsstyrelserna att fatta beslut om sådana förordnanden. Enligt regeringsavgörande ligger dessa beslut fast och är orubbliga sedan lagändringen. Länsstyrelsens beslut 2011 är antingen lagakraftvunnet för att ingen överklagade det eller så är det en nullitet, dvs ett ickebeslut. Det är synd att MÖD inte går in i den diskussionen och ger oss någon ledtråd.
Mål: M 7708-23 – Mark- och miljööverdomstolen vid Svea hovrätt