Åtgärden och ärendet: I ett ärende avseende fastighetsbildning så aktualiserades frågan om strandskyddsbestämmelserna gäller vid en anlagd sjö/våtmark. Den fastighet som nybildades skulle användas för bostadsändamål kombinerat med mindre djurhållning. Den skulle omfatta en areal om 3,6 hektar, och sträcka sig fram till och in i en våtmark med delvis öppen vattenspegel. Lantmäterimyndigheten utgick ifrån att området berördes av strandskydd men ansåg att fastighetsbildningen inte skulle motverkade syftet med bestämmelserna.

MÖD konstaterar att våtmarken är ca 0,5 hektar och att vattenspeglarna totalt sett uppgår till 0,1 ha.

NV angav i yttrande i målet att om den aktuella våtmarken har en vattenspegel om 0,5 hektar under större delen av året framstår det som att den skulle motsvara en liten insjö. Om vattenområdet är mer eller mindre igenväxt bör det däremot snarare utgöra en våtmark. Även en våtmark kan uppvisa vattenspeglar vissa delar av året utan att för den skull vara en insjö. Om den aktuella våtmarken har en eller flera vattenspeglar som sammantaget inte är större än 0,1 ha under större delen av året, bedöms det vara fråga om en våtmark och inte en insjö.

MÖD: Bedömningen av om ett vattenområde ska anses vara en insjö måste göras utifrån en samlad bedömning av omständigheterna i varje enskilt fall. I detta fall är det fråga om en våtmark vars vattenspeglar totalt sett kan anses uppgå till ca 1 000 kvadratmeter. Våtmarken är anlagd och utgör inte en avskuren del av en sjö. Såvitt framkommit är den under igenväxande och vattenspegeln är i dag mindre än vad som framgår av Lantmäteriets förrättningskarta. Vegetationen, med vass, kaveldun och sälg, är sådan att även under en regnig period skulle den synliga vattenspegeln sannolikt vara marginellt större än under torrperioder. Sammantaget bedömer MÖD att våtmarken inte kan anses vara en insjö enligt 7:13 MB.  Strandskydd råder därmed inte på platsen och bestämmelsen i 3:2 st 2 fastighetsbildningslagen utgör därför inte hinder mot fastighetsbildningen.

Lagrum: 7 kap. 13 § miljöbalken

Dom: F 5418-13