En kommun antog en detaljplan i syfte att möjliggöra förtätning av bostäder. Strandskyddet hade upphävts för vissa delar av planområdet genom en bestämmelse i detaljplanen. Upphävandet hade skett med stöd av ett tematiskt tillägg till kommunens översiktsplan, om områden för landsbygdsutveckling i strandnära lägen (LIS-område).

MÖD:

Är det utpekade området ett LIS-område enligt 7 kap.18 e § miljöbalken?

MÖD konstaterade först att man enligt förarbetena till miljöbalken kan utgå från att de områden som kommunen redovisat som LIS-områden i översiktsplanen uppfyller kriterierna för LIS-områden, särskilt om länsstyrelsen i sitt granskningsyttrande inte anmärkt mot redovisningen. Det är dock först vid en prövning i det enskilda fallet som det på ett rättsligt bindande sätt avgörs om den tänkta platsen för en åtgärd uppfyller de kriterier som uppställs på ett sådant område.

MÖD noterade vidare att länsstyrelsen i sitt granskningsyttrande ansett att det utpekade LIS-området är förenligt med 7 kap. 18 e § miljöbalken, eftersom det är fråga om en förtätning av befintlig bebyggelse. I yttrandet har dock länsstyrelsen anmärkt att för att nya bostäder ska antas stärka befintlig service bör bostäderna generellt lokaliseras nära serviceorten och att det utpekade LIS-området ligger relativt långt, mer än 5 km, från de orter och den service som är tänkt att stärkas med bebyggelsen.

MÖD gjorde därefter följande bedömning: Bostadsbebyggelse bör lokaliseras nära den service som bebyggelsen avser att stärka. Avståndet mellan det i målet utpekade LIS-området och serviceorterna Hult och Bellö är relativt stort, ca 13 km respektive 7,6 km i resväg. Kommunen har anfört att det utpekade LIS-området även avser att ge befolkningsunderlag för service till orterna Bruzaholm och Hjältevad samt till en camping under sommarsäsongen. Både Bruzaholm och Hjältevad är belägna på liknande avstånd från det utpekade LIS-området som Hult, medan campingen ligger ca 2,5 km från området.

Med hänsyn till det i sammanhanget stora avståndet mellan det utpekade LIS-området och dess serviceorter, finns skäl att ifrågasätta om ett ökat befolkningsunderlag i det utpekade LIS-området verkligen skulle bidra till bibehållen eller utökad service i de nämnda orterna. Att detaljplaneområdet ligger i närheten av en campingplats kan inte ensamt medföra att området anses utgöra ett LIS-område. Det bör visserligen inte ställas orimligt höga krav på utredning som visar att en åtgärd långsiktigt bidrar till utvecklingen av landsbygden. I målet finns dock inget underlag som visar att bebyggelsen i det utpekade LIS-området, trots det relativt stora avståndet, skulle ge positiva effekter på servicen i nämnda serviceorter. Mark- och miljööverdomstolen finner alltså att det av kommunen utpekade LIS-området inte är ett sådant område som avses i 7 kap. 18 e § miljöbalken. Det finns då ingen möjlighet att i detaljplanen upphäva strandskyddet enligt LIS-bestämmelserna.

Några andra särskilda skäl för att upphäva strandskyddet har inte framkommit. Eftersom upphävande av strandskyddet är en förutsättning för att  kunna genomföra planen föreligger skäl att upphäva detaljplanen. Av 13 kap. 17 § PBL följer att beslutet att anta detaljplanen ska upphävas i sin helhet.

Rättsfallskommentar (red):

Jfr MÖD 2012:39 m.fl.

DOM: P 311-15