En Länsstyrelse nekar dispens för att anlägga en grusad gång och träspång i ett populärt rekreationsmål som samtidigt utgör Natura 2000-område.
Sökanden, som är kommunen, överklagar avslaget till Mark- och miljödomstolen. De hävdar att det redan finns gott om stigar i området vilket gör att det första särskilda skälet kan åberopas, och att tillgänglighetsanpassning av leder även kan beviljas dispens med stöd av det femte särskilda skälet. Länsstyrelsen besvarar detta med att det redan idag finns ett välutvecklat nät av grusade vägar i området som gör att större delen av området redan idag är tillgängligt för besökare med nedsatt rörlighet. MMD finner att den sökta åtgärden på den sökta platsen utgör ett angeläget allmänt intresse som inte kan tillgodoses på annan plats. Strandskyddsintresset bör i det här fallet stå tillbaka för intresset av ett tillgängligt samhälle. Mark- och miljödomstolen meddelar därför strandskyddsdispens för åtgärden.
MÖD: Länsstyrelsen överklagar ärendet till Mark- och miljööverdomstolen och pekar på att MMD har meddelat dispens utan att varken överväga frågan om tillstånd enligt 7 kap. 28 a § krävs eller kan medges. Domstolens avgörande är därmed i strid med Natura 2000-bestämmelserna. De har inte heller övervägt, vid meddelandet av dispensen med stöd av det femte särskilda skälet, om en annan lokalisering av åtgärden är omöjlig eller i vart fall orimlig. Denna övervägning är en förutsättning för att åberopa det femte skälet.
Mark- och miljööverdomstolen konstaterar att ansökt åtgärd avser nyanläggning av grusad gång respektive träspång på naturmark. Därmed kan det första särskilda skälet inte åberopas. MÖD skriver vidare att åtgärder för att öka tillgängligheten för funktionsnedsatta kan vara en åtgärd som kan ges företräde framför strandskyddsintresset. Detta under förutsättning att en annan lokalisering är omöjlig eller i vart fall orimlig. Kommunen har inte presenterat någon utredning som ger möjlighet att bedöma dessa frågor. Dispens kan därför inte medges med stöd av det femte särskilda skälet. Mark- och miljööverdomstolen fastställer därmed Länsstyrelsens beslut att avslå dispensansökan.
Mål: M 12515-24 – Mark- och miljööverdomstolen vid Svea hovrätt