Strandskyddsdomar.se

Strandskyddsdomar.se drivs av länsstyrelserna och är en samling referat av avgöranden från i första hand MÖD (Mark- och miljööverdomstolen). Här hittar du avgöranden där domstolen tillämpat 7 kapitlet i miljöbalken (lydelse efter 30 juni 2009). Det finns även ett urval MÖD-avgöranden där lagen tillämpats i äldre lydelse. Du kan också hitta regeringens avgöranden om upphävande av strandskydd genom bestämmelse i detaljplaner till och med 2019-12-31. Avgöranden där talerätt eller andra processrättsliga frågor behandlats finns inte med i samlingen.

Samlingen är för närvarande uppdaterad till och med 2022-06-30 , uppdateringar sker i regel 1 till 2 gånger per år.

Dispens för komplementbyggnad

Målnummer: 

Datum: 

Referatnummer: 

Åtgärden och ärendet: Målet rörde ansökan om dispens för en 50 kvm stor komplementbyggnad på en plats där det redan fanns ett lusthus med tillhörande trädäck och en flaggstång. Platsen var belägen på en platå högt över havet och terrängen sluttade brant ner mot strandlinjen.

MÖD: Platsen för den tänkta komplementbyggnaden är väl avskild från tomtplatsen för huvudbyggnaden genom en meterhög bergskant. Komplementbyggnaden planeras alltså utanför den etablerade tomtplatsen.

Lusthuset, trädäcket och flaggstången är anläggningar av enkel beskaffenhet i jämförelse med en byggnad på 50 kvadratmeter. Lusthuset kan inte anses ha någon hemfridszon. En komplementbyggnad skulle ha en avsevärt större avhållande effekt på det rörliga friluftslivet än vad befintliga anläggningar har. Platsen är därmed inte redan ianspråktagen på ett sätt som gör att den saknar betydelse för strandskyddets syften. Det fanns inte skäl för dispens på denna grund.

Nästa fråga är om platsen är väl avskild från området närmast strandlinjen. Det är alltså fråga om en plats som är belägen på en platå högt över havet. I förarbetena står det att naturliga fenomen, t.ex. branter, höjdformationer, sänkor eller otillgänglig mark, inte omfattas av dispensgrunden om avskiljande verkan (prop. 2008/09:119 s. 105). Inte heller den bebyggelse som finns mellan aktuell plats och strandlinjen är av sådan omfattning och karaktär att den kan anses vara avskiljande i den mening som avses i 7 kap. 18 c § första stycket 2 miljöbalken. Det finns således inte heller på denna grund särskilda skäl för dispens från strandskyddet.

Sammanfattningsvis kom MÖD fram till att det inte fanns skäl att bevilja dispens.

Rättsfallskommentar (red):

Lagrum: 7 kap. 18 c § miljöbalken

Dom: M 4091-13 (pdf) öppnas på Mark- och miljööverdomstolens webbplats.