I ett område som omfattas av strandskydd och skydd för landskapsbilden ansöker en fastighetsägare om flera åtgärder på sin fastighet, bland annat dispens i efterhand för tillbyggnad och ändrad användning av en byggnad som i ansökan kallas traktorgarage. Tillbyggnaden innehållande en förbränningstoalett gjordes under 1980-talet och hela byggnaden har därefter nyttjats för fritidsboende. På fastigheten finns ett bostadshus som ligger drygt 50 meter från stranden och ytterligare en ekonomibyggnad. Den aktuella byggnaden fick 1973 en dispens från länsstyrelsen och benämndes då som sjöbod och ligger cirka 15 meter från stranden. I dispensen från 1973 anges att endast den yta som byggnaden upptar får användas för ändamålet. Länsstyrelsen avslår ansökan om dispens i efterhand och sökanden överklagar till mark- och miljödomstolen.
Sökanden överklagar till Mark- och miljödomstolen. MMD konstaterar att tillbyggnaden och den ändrade användningen av traktorgaraget/sjöboden skedde på 1980-talet och anser därför att prövningen ska ske enligt då gällande naturvårdslag. Vidare skriver de att det endast var fysisk ändring av byggnader som var dispenspliktigt. Därmed var endast tillbyggnaden som inrymmer toalett en sådan åtgärd som var dispenspliktig vid tillfället då det vidtogs. MMD bedömer att platsen redan var ianspråktagen då tillbyggnaden utfördes och medger dispens enligt naturvårdslagen.
MÖD: Mark- och miljööverdomstolen konstaterar att det faktum att åtgärderna vidtogs under 1980-talet inte medför att den nu upphävda naturvårdslagen kan tillämpas på en ansökan om dispens idag. De rättar även MMD i fråga om vilken lydelse som 16 § NVL hade på 1980-talet, att det även reglerades att en befintlig byggnad inte fick ändras för att tillgodose ett väsentligt annat ändamål än vad byggnaden tidigare hade använts för. Det är enligt MÖD precis vad som gjorts här. MÖD går sedan över till att bedöma tillbyggnaden och ändringen enligt miljöbalkens strandskyddsbestämmelser. De anser inte att platsen var ianspråktagen som tomt innan åtgärderna vidtogs. MÖD skriver att genom tillbyggnaden, i syfte att underlätta fritidsboende, utökas den privatiserande effekten, mer än obetydligt. Det första särskilda skälet kan därmed inte åberopas och de finner inte heller att något annat särskilt skäl kan vara aktuellt. De anser inte heller att det är oproportionerligt att neka en dispens i detta fall. MÖD ändrad därför MMDs dom och fastställer länsstyrelsens beslut att avslå dispens gällande sjöboden.
Mål: M 7188-21 (pdf) öppnas på Mark- och miljööverdomstolens webbplats.
