Målet gäller huruvida en väg kan vara en sådan anläggning som för sin funktion behöver ligga vid vattnet och om dispens kan ges för den aktuella vägen.

MÖD:
MÖD påpekar att den uppräkning som görs i förarbetena angående 7 kap 18 c § första stycket 3 är anläggningar som typiskt sett måste ligga vid vatten. MÖD instämmer emellertid i Mark- och miljödomstolens bedömning att en tillfartsväg, till två fritidshus belägna inom strandskyddat område, är en sådan anläggning som för sin funktion måste ligga inom det området och således vid vattnet. Eftersom båda fritidshusen är belägna inom strandskyddat område kan behovet av en tillfartsväg inte heller tillgodoses utanför området. Vid bedömningen av om särskilda skäl för dispens föreligger ska en vägning göras mellan det enskilda intresset av vägen och de allmänna intressen som strandskyddet syftar till att skydda. MÖD kommer här fram till att de allmänna intressena (bland annat riksintresse för naturvård och friluftsliv samt riksintresse enligt 4 kap 4 § miljöbalken) väger tyngre. Det föreligger därför inte något särskilt skäl för att bevilja dispens enligt 7 kap 18 c § första stycket 3 miljöbalken.

Dom: M 3795-16