En kommun medger dispens i efterhand för tillbyggnad av garage och utökar samtidigt tomtplatsens utbredning. Länsstyrelsen överprövar och upphäver kommunens dispens.
Markägaren överklagar länsstyrelsens beslut och hävdar att vid tidpunkten för tillbyggnaden gällde ett förordnande om undantag från förbuden i strandskyddsbestämmelserna för vissa komplementbyggnader. I vart fall vore det enligt markägaren oproportionerligt att inte medge dispens för tillbyggnaden med anledning av de besked som kommunen gett under de år som gått sedan tillbyggnaden skedde.
Mark- och miljödomstolen utreder frågan om förordnandet om undantag för komplementbyggnader gällde för den vidtagna tillbyggnaden eller inte. De noterar att det finns ett beslut om strandskyddsdispens från 2003. Den tomtplats som avgränsades i dispensen från 2003 innefattar inte den aktuella platsen. MMD bedömer därför att det av länsstyrelsen beslutade undantaget inte kan tillämpas på den aktuella tillbyggnaden. Inte heller om ett äldre beslut om undantag från förbuden skulle anses vara giltigt, beslutat enligt dåvarande naturvårdslag, kan det enligt MMD omfatta den aktuella tillbyggnaden. MMD går därefter över till att se om dispens kan medges för tillbyggnaden vilket de inte anser. Överklagan avslås.
MÖD: Mark- och miljööverdomstolen börjar med att se till hur länsstyrelsens beslut om undantag för komplementbyggnader är formulerat. Frågan är om länsstyrelsen har gått utöver sitt bemyndigande genom att meddela den nämnda föreskriften där ett ”eller” har skjutits in emellan de två särskilda förutsättningarna istället för ett ”och” som det anges i lagtexten. Skulle föreskriften stå i strid med bemyndigandet, följer av 11 kap. 14 § regeringsformen att den inte får tillämpas. MÖD anser inte att det är tillräckligt tydligt om bemyndigandet i 7 kap. 17 § miljöbalken ska ses som att det ”ges en rätt att meddela föreskrifter om att förbuden i 15 § inte ska gälla under förutsättning att de två särskilda förutsättningarna är uppfyllda (som kumulativa rekvisit) eller som en rätt att meddela föreskrifter i de två olika situationerna (som alternativa rekvisit)”. De finner inte heller några klara direktiv angående detta i förarbetena. Eftersom det är förenat med straffansvar om man bryter mot förbuden i strandskyddsbestämmelserna finner MÖD att det bör ställas höga krav på att åsidosätta den aktuella föreskriften. Enligt Mark- och miljööverdomstolens bedömning har länsstyrelsen inte gått utöver sitt bemyndigande genom att besluta att de två rekvisiten är alternativa i stället för kumulativa. Något förbud mot att utföra tillbyggnaden fanns därmed inte när den utfördes. Mark- och miljödomstolens dom ska därför upphävas med antecknande av att dispens inte krävs för tillbyggnaden.
Rättsfallskommentar (red): En intressant genomgång av förutsättningarna för beslut om undantag för komplementbyggnader.
Mål: Mål: M 4178-24 – Mark- och miljööverdomstolen vid Svea hovrätt