Länsstyrelsen får i december 2020 in en ansökan om att uppföra ett nytt bostadshus som komplementbyggnad på en fastighet inom ett naturvårdsområde. Möjligheten att uppföra en komplementbyggnad för bostadsändamål har tidigare prövats av länsstyrelsen och en dispens med tillhörande tomtplatsavgränsning medgavs i mars 2020. Det visade sig efter att dispens medgivits att den tänkta platsen var olämplig att bebygga med hänsyn till skredrisk, varför en ny ansökan lämnades in. I den nya ansökan ville sökanden placera byggnaden utanför den tidigare definierade tomtplatsen. Länsstyrelsen kommunicerade ett avslag på ansökan. Sökanden kom då in med en alternativ placering av byggnaden där den förlades inom tidigare angiven tomtplats men nära dess gräns. Länsstyrelsen medgav dispens enligt sökandens andrahandsalternativ.
Sökanden överklagar till Mark- och miljödomstolen och yrkar dels på att förstahandsalternativet ska medges, dels på att tomtplatsen ska vara betydligt större och innefatta andra äldre uthus som länsstyrelsen bedömt ligger utanför tomtplats och inte omfattas av hemfridszonen. Mark- och miljödomstolen anser att de är förhindrade att inom ramen för detta mål pröva den tomtplatsavgränsning som länsstyrelsen fastställt i tidigare ärende i mars 2020. De konstaterar vidare att med en placering enligt förstahandsalternativet kommer byggnaden till största delen att placeras utanför tidigare beslutad tomtplats. MMD instämmer i länsstyrelsens bedömning och avslår överklagan.
MÖD: Mark- och miljööverdomstolen inleder med att konstatera att överklagan till MMD innefattade ett fristående yrkande om en större tomtplats än vad länsstyrelsen beslutat om. MMD prövade inte detta yrkande. När MMD meddelade dom hade tiden för att ta i anspråk den tidigare medgivna dispensen förfallit, och som en följd därav hade även den tillhörande tomtplatsbestämningen förfallit. MMD skulle därmed ha prövat yrkandet om en större tomtplats.
MÖD konstaterar att det inte längre finns någon beslutad tomtplats att förhålla sig till och går de över till att se om det finns särskilda skäl för dispens för bostadsbyggnaden enligt sökandens förstahandsalternativ. Med beaktande av de iakttagelser som MÖD gjorde vid syn på platsen bedömer de med hänsyn till bland annat topografin att hemfridszonen sträcker sig förbi den för byggnaden tänkta platsen fram till en nivåskillnad i terrängen. Den nya byggnadens utformning, storlek och placering på en liten höjd medför dock en viss privatiserande effekt på mark som är allemansrättsligt tillgänglig utanför detta område. MÖD anser att dispens kan medges enligt förstahandsalternativet under förutsättning att villkor ställs om fysisk tomtplatsavgränsning.
MÖD ser sedan separat till yrkandet om att tomtplatsen ska utvidgas till att även omfatta tvättstugan och utedasset. De anser att en sådan utvidgning av tomtplatsen skulle medföra att mark som idag är allemansrättsligt tillgänglig tas i anspråk i strid mot strandskyddets syften och avslår yrkandet.
Rättsfallskommentar (red): När Länsstyrelsen fattade beslut i ärendet fanns en tidigare bedömd tomtplats att förhålla sig till. Länsstyrelsen skulle kunna ha upphävt det tidigare beslutet ifall det funnits relevanta grunder för att ändra ståndpunkt om tomtplatsens utbredning eftersom båda fallen avsåg samma behov av komplementbostadshus. Det är intressant att MÖD bedömer att tomtplatsen sträcker sig längre åt söder, så att huset kan uppföras enligt önskat alternativ, men samtidigt minskar tomtplatsens utbredning åt väster. Observera att det inte är fråga om en kompensation utan av en annan bedömning av befintlig tomtplats och hemfridszon.
Mål: M 7744-22 – Mark- och miljööverdomstolen vid Svea hovrätt