En kommun medger dispens för en komplementbyggnad i två våningar med en byggnadsarea om cirka 82 kvadratmeter. Kommunen anger som särskilt skäl att området redan har tagits i anspråk på ett sådant sätt att det saknar betydelse för strandskyddets syften.
Kommunens beslut överprövas av länsstyrelsen som konstaterar att platsen för byggnaden utgörs av trädklädd naturmark. Länsstyrelsen bedömer att legal tomtplats inte omfattar den plats som byggnaden ska uppföras på, vilket stöds av äldre ekonomiska kartblad. Platsen bedöms inte omfattas av det befintliga bostadshusets hemfridszon och den närliggande förrådsbyggnaden genererar inte någon egen hemfridszon. Länsstyrelsen anser att hemfridszonen skulle utökas mer än obetydligt och upphäver kommunens dispens.
Länsstyrelsens beslut överklagas till Mark- och miljödomstolen som håller syn på platsen. Utifrån förhållandena på platsen bedömer MMD att nämndens tolkning av hemfridszonens utsträckning är rimlig. Själva platsen för byggnaden är enligt MMD att betrakta som ianspråktagen men dock i hemfridszonens utkant. MMD anser att den ytterligare avhållande effekt som den nya byggnaden skulle medföra, är tack vare ett äldre staket och områdets topografi, att anse som ianspråktaget i den mening som avses i strandskyddsbestämmelserna. Domstolen avslutar med att de ”instämmer i och för sig i länsstyrelsens bedömning att den sökta byggnadens utformning och storlek är sådan att den kommer ha en avhållande effekt utanför befintlig hemfridszon. Denna effekt bedöms dock vara begränsad till lagligen ianspråktagen mark (dvs. på fastigheten inom staketet).” Mark- och miljödomstolen fastställer nämndens beslut att medge dispens.
MÖD: Länsstyrelsen överklagar domen till Mark- och miljööverdomstolen och pekar på att det inte är utrett att allt det som idag uppfattas som ianspråktaget har tillkommit på laglig väg. De pekar även på att området utanför bostadshusets hemfridszon är tillgängligt från vattnet.
MÖD konstaterar inledningsvis att frågan i målet är om området där komplementbyggnaden är avsedd att placeras har tagits i anspråk på ett sådant sätt att det saknar betydelse för strandskyddets syften. MÖD delar länsstyrelsens bedömning att den aktuella platsen inte ingår i huvudbyggnadens hemfridszon. Men även om det hade varit inom hemfridszonen skulle den planerade byggnaden, med hänsyn till dess placering, storlek och utformning, ha medfört en icke obetydlig privatiserande effekt på mark som idag är allemansrättsligt tillgänglig. Mark- och miljööverdomstolen upphäver därmed dispensen för komplementbyggnaden.
Rättsfallskommentar (red): Det är lurigt med dessa begrepp. Hemfridszon och tomtplats. Tomtplats är det område som är legalt ianspråktaget för boendet på fastigheten. Hemfridszonen bör i normalfallet inbegripas i det som är tomtplats. Att MMD bladar in topografi i avgränsningen är tveksamt, kan så vara att riktigt branta, näst intill lodräta bergssidor, kan ge uppfattning av var en tomtplats eller hemfridszon slutar. Men i den aktuella trakten är det troligen inte den typen av terräng.
Mål: M 8731-23 – Mark- och miljööverdomstolen vid Svea hovrätt