Målet gällde frågan om dispens kan medges för en jaktstuga på en fastighet som inköpts i syfte att uppföra denna stuga. Fastigheten saknar värde för nuvarande markägare om han inte får dispens. Tidigare markägare fick dispens för jaktstuga 2008 och fastigheten avstyckades i syfte att stugan skulle uppföras på den. Dispensen hade upphört att gälla då nuvarande ägare köpte fastigheten.
MÖD:
Mark- och miljööverdomstolen gör samma bedömning som underinstanserna när det gäller frågan om särskilda skäl, det finns inget sådant enligt 7 kap. 18 c § MB. De konstaterar vidare att det i tidigare praxis inte har ansetts möjligt att, vid en intresseavvägning enligt 7 kap. 25 § MB, beakta andra omständigheter än de som anges i 7 kap. 18 c-d §§ som skäl för dispens (se bl.a. MÖD 2013:37 samt MÖD M 7801-16). Mot bakgrund av bl.a. Högsta domstolens avgörande i rättsfallet NJA 2018 s. 753 finns det emellertid nu anledning att nyansera bedömningen. HD konstaterar att praxis kring egendomsskyddet i 2 kap 15 § regeringsformen har utvecklats och numera behöver egendomsskyddet få genomslag även vid prövningen av förutsättningarna för dispens från strandskyddet. Det innebär att det vid en intresseavvägning enligt 7 kap. 25 § MB måste kunna beaktas även andra omständigheter än de som anges i 7 kap. 18 c–d §§ som skäl för dispens.
MÖD skriver vidare att utgångspunkten för den proportionalitetsbedömning som ska göras inom ramen för en intresseavvägning enligt 7 kap. 25 § MB måste dock fortfarande vara att det allmänna intresset av att bevara allemansrättslig tillgång till strandområden för friluftsliv och områden med goda livsvillkor för djur- och växtliv är mycket starkt. Den allemansrättsliga tillgången till naturen, precis som egendomsskyddet, är grundlagsfäst i 2 kap. 15 § regeringsformen. Det ska beaktas att strandskyddet inte avser att inskränka pågående markanvändning, att skyddets syften är långsiktiga och att man ska se till de kumulativa effekterna av dispensgivningen.
En dispens upphör att gälla i enlighet med vad som anges i lagtexten. Att fastigheten en gång bildats i syfte att uppföra en jaktstuga, och att dispens tidigare har meddelats, kan inte tillmätas någon betydelse i den nya dispensprövningen. Att den aktuella platsen inte hyser några högre naturvärden och att platsen är något avskild från vattnet medför inte att det enskilda intresset av en dispens överväger det allmänna intresset. MÖD avslår överklagandet.
Rättsfallskommentar (red):
I detta mål och M 4244-19 som utgör MÖD 2020:2 har MÖD konstaterat att det kan finnas fall där det bör ges dispens trots avsaknad av särskilda skäl enligt 7 kap. 18 c § MB, men det har inte varit fallet här. Då denna kommentar skrivs har det gått två år sedan domen och det finns ännu inget mål från MÖD där ett sådant ”extra” särskilt skäl har utgjort grund för dispens.
Mål: M 4793-19 (pdf) öppnas på Mark- och miljööverdomstolens webbplats.
