Länsstyrelsen förelade om rivning av en byggnad som genom en upprustning och renovering kommit att kunna uppfattas som en fritidsbostad istället för en ekonomibyggnad med personalutrymmen. Det är i en tidigare dom i Mark- och miljööverdomstolen, mål nr M 3630-19, avgjort att de åtgärder som vidtagits på byggnaden har medfört att hemfridszonen runt byggnaden har utvidgats från att tidigare ha varit ytterst begränsad. I angiven dom avslås ansökan om dispens för åtgärderna. Innan vidtagna åtgärder var byggnaden i mycket dåligt skick och länsstyrelsen bedömde att det var oklart om byggnaden hade kunnat nyttjas för personalutrymme under en längre tid dessförinnan. De bedömde därför att ett föreläggande om rivning av hela byggnaden, utom gjuten bottenplatta, inte var oproportionerligt.
Markägaren överklagar föreläggandet till Mark- och miljödomstolen som upphäver föreläggandet då vissa återställandeåtgärder redan vidtagits på byggnaden. Det som utförts är att en garageport installerats på byggnadens ena gavel och utrymmet innanför den gjorts om till lager, därtill har samtliga fönster satts igen med skivor.
Länsstyrelsen överklagar Mark- och miljödomstolens dom och lägger till ett andrahandsyrkande om återförvisning av ärendet om Mark- och miljööverdomstolen ändå skulle anse att föreläggandet är för långtgående.
MÖD: Mark- och miljööverdomstolen konstaterar inledningsvis att det är ostridigt att återställandeåtgärder har utförts på byggnaden efter tidigare dom där dispens nekades. Vidare konstaterar de att det under lång tid har funnits en byggnad på den aktuella platsen och att den sedan mitten av 1970-talet huvudsakligen nyttjats som ekonomibyggnad i gårdens jordbruksverksamhet. Även efter att återställandeåtgärderna vidtagits anser MÖD att byggnaden ger intryck av att kunna användas som bostad och bedömer att byggnaden avhåller allmänheten från att passera eller vistas i närheten av den. De finner inte några skäl att frångå tidigare bedömningar i mål nr M 3630-19.
I frågan om föreläggandet att riva byggnaden är mer ingripande än vad som behövs anser MÖD att syftet med föreläggandet skulle kunna uppnås på ett mindre ingripande sätt. De anser dock inte att det är lämpligt att de som första instans tar ställning till vilka åtgärder som behöver vidtas för att byggnaden inte längre ska ha en avhållande effekt på allmänheten utan återförvisar ärendet till länsstyrelsen.
Rättfallskommentar (red): Ett mål med många aspekter i som gått upp i MÖD både i fråga om möjlighet till dispens och nu fråga om föreläggande om rivning av hela byggnaden. Beskrivning av plats och förhållanden är omfattande för den som vill läsa.
Mål: M 5567-22 – Mark- och miljööverdomstolen vid Svea hovrätt