En kommun beslutar i augusti 2014 om dispens för tillbyggnad av fritidshus och anger i dispensen vad som får nyttjas som tomt. Under november 2019 uppdagas det att kommunens beslut inte inkommit till länsstyrelsen för granskning. Beslutet sänds in och länsstyrelsen som överprövar beslutet och kommer fram till att dispens kan medges men med en minskad tomtplats.
Markägaren överklagar beslutet till Mark- och miljödomstolen och hävdar att ett större markområde under lång tid tillbaka utgjort tomtplats med trädgårdsväxter och gräsmatta. Mark- och miljödomstolen delar tidigare länsstyrelsens bedömning om vad som får anses vara ianspåktaget som tomt och avslår överklagan.
MÖD: Vid överklagan till Mark- och miljööverdomstolen påtalas även en dispens från 1983 där det konstaterades att hela fastigheten är ianspråktagen som tomtplats. Länsstyrelsen hävdar å sin sida att kommunen 1983 angav att ansökt ersättningsbyggnad avses uppföras inom redan etablerad tomtplats och att fastigheten är ianspråktagen för bebyggelse. Någon egentlig tomtplatsavgränsning gjordes inte utan man angav endast vilken yta som ersättningsbyggnaden fick ta i anspråk.
Mark- och miljööverdomstolen bedömer efter syn på platsen att en tomtplatsavgränsning enligt nämndens beslut skulle även omfatta områden inom fastigheten som är både otillgängliga och skymda från bostadshuset. Även om det under lång tid skulle ha funnits ett stängsel utmed del av fastighetsgränsen så är det inte utrett att det hade sådan avhållande effekt som klaganden påstår. MÖD avslår därmed förstahandsyrkandet om att kommunens tomtplatsavgränsning ska fastställas.
Andrahandsyrkandet upptar större delen av den halvö som fastigheten utgör men utgörs endast av den mark som kan iakttas från huvudbyggnaden. MÖD anser med hänsyn till de särskilda förhållandena i detta fall får bostadshuset, brygganläggningen och komplementbyggnaderna anses bilda en sammanhållen enhet och bedömer att en betydligt större del av fastigheten får tas i anspråk som tomt än vad som angavs i länsstyrelsens beslut. MÖD medger därmed dispens enligt andrahandsyrkandet.
Rättsfallskommentar (red): Vilken inverkan 1983 års dispens har på Mark- och miljööverdomstolens avgörande är svårt att bedöma. Klart är att när myndigheter har varit otydliga talar det för en frikostigare bedömning. För en enskild uppfattas ofta ett sådant uttalande av en myndighet som ett godkännande för att nyttja hela fastigheten som tomt, även om det inte var avsett så.
Notera också att om ett kommunalt beslut om dispens inte sänds till länsstyrelsen så vinner det inte laga kraft.
Mål: M 4344-23 – Mark- och miljööverdomstolen vid Svea hovrätt