MÖD: Viken där bryggan planeras är till stora delar exploaterad. Just den aktuella platsen ligger dock inom en orörd och allemansrättsligt tillgänglig del av viken. Att det finns järnrör i berget och stensättning i vattnet m.m. förändrar inte detta. En brygga på platsen skulle medföra att strandområdet kan uppfattas som privat och inte allemansrättsligt tillgängligt av allmänheten. Bryggan skulle alltså ha en avhållande effekt på det rörliga friluftslivet.

Lagstiftaren har en restriktiv syn på anläggningar i strandskyddade områden och slår vakt om friluftslivets mer långsiktiga behov. Detta gäller särskilt i områden, som i likhet med detta, är hårt exploaterade och som är av riksintresse. Även mindre obebyggda områden kan då vara viktiga för det rörliga friluftslivet (prop. 1997/98:45 del I s. 322 och prop. 2008/09:119 s. 53 och 98 – 99). De allmänna intressen som bär upp strandskyddet gör sig således särskilt gällande i det här strandområdet. Då krävs tungt vägande enskilda intressen för att det allmännas intresse ska stå tillbaka.

Sökandena är inte i behov av en brygga för att ta sig till eller från sin fastighet. Deras önskemål om båt- och badplats utgör inte ett tungt vägande enskilt intresse. Det allmänna intresset att värna strandskyddet väger således tyngre än sökandenas enskilda intresse av brygga.

Bryggan strider mot strandskyddets syften. Dispens ska inte medges.

Rättsfallskommentar (red):

Ifråga om proportionalitetsprincipen, se MÖD 2013:37

Lagrum: 7 kap. 18 c och 25 §§ miljöbalken

Dom: M 8963-10