Målet gällde ansökan om tidsbegränsad dispens för musselodling i en havsvik i trakten av Lysekil. Sökanden hade överklagat MMD:s avslag på dispensansökan och två ideella föreningar förde talan mot ansökan.
MÖD prövade den sökta lokaliseringen i förhållande till platser utanför det strandskyddade området och bedömde:
– att en musselodling för sin funktion måste ligga ”i” vattnet och att det särskilda skälet i den tredje punkten i 7 kap. 18 c § miljöbalken kan tillämpas även om det står ”vid” vattnet i lagtexten,
– att musselodlingen hade en viss positiv effekt för att motverka övergödning och inte bedömdes väsentligt påverka växt- och djurlivet, i vart fall inte negativt.
– att påverkan på det rörliga friluftslivet var begränsad och att det var svårt att lokalisera odlingen till annan plats.
Mark- och miljööverdomstolen bedömde sammantaget att det fanns särskilda skäl att bevilja strandskyddsdispens.
Den ursprungliga dispensen gällde i fem år. MÖD ändrade tidsbegränsningen så att den skulle gälla i drygt fem år från tidpunkten för MÖD:s dom.
Rättsfallskommentar (red):
En musselodling är inte en areell näring som är undantagen från strandskyddsreglerna.
Angående ostronodling, se MÖD 2009:13
Lagrum 7:18 c MB
Referat ur MÖD-serien: MÖD 2013 22 (pdf) öppnas på Mark- och miljööverdomstolens webbplats.
