Målet gällde ansökan om tidsbegränsad dispens för musselodling i en havsvik i trakten av Lysekil. Sökanden hade överklagat MMD:s avslag på dispensansökan och två ideella föreningar förde talan mot ansökan.

MÖD prövade den sökta lokaliseringen i förhållande till platser utanför det strandskyddade området och bedömde:

– att en musselodling för sin funktion måste ligga ”i” vattnet och att det särskilda skälet i den tredje punkten i 7 kap. 18 c § miljöbalken kan tillämpas även om det står ”vid” vattnet i lagtexten,

– att musselodlingen hade en viss positiv effekt för att motverka övergödning och inte bedömdes väsentligt påverka växt- och djurlivet, i vart fall inte negativt.

– att påverkan på det rörliga friluftslivet var begränsad och att det var svårt att lokalisera odlingen till annan plats.

Mark- och miljööverdomstolen bedömde sammantaget att det fanns särskilda skäl att bevilja strandskyddsdispens.

Den ursprungliga dispensen gällde i fem år. MÖD ändrade tidsbegränsningen så att den skulle gälla i drygt fem år från tidpunkten för MÖD:s dom.

Rättsfallskommentar (red):

En musselodling är inte en areell näring som är undantagen från strandskyddsreglerna.

Angående ostronodling, se MÖD 2009:13

Lagrum 7:18 c MB

Referat ur MÖD-seiren: MÖD 2013 22