Åtgärden och ärendet: På en fastighet som förutom strandskydd även berörs av naturreservat, Natura 2000-område och riksintresse enligt 3 kap. miljöbalken finns bland annat en 37 m lång och 2,0 – 3,9 m bred brygga. Länsstyrelsen förelade fastighetsägaren att minska ner bredden på bryggan till 1,5 meter.
MÖD instämmer i MMD:s slutsatser: Den nya bryggan är bredare än den som tidigare funnits på platsen. Det skulle kunna hävdas att en breddning av en befintlig laglig brygga endast har marginell påverkan på strandskyddsintressena. Om ett sådant synsätt accepterades skulle det emellertid i princip vara fritt fram för alla bryggägare att bredda sina bryggor, något som sammantaget skulle kunna få betydande negativ påverkan på strandskyddsintressena. Typiskt sett får en stor brygga anses ge ett större privatiserande intryck och ha en större påverkan på det biologiska livet än en mindre brygga, bland annat pga. att en större brygga har större skuggningseffekt. Det privata intrycket förstärks i det här fallet av att bryggan ansluter till en sjöbod.
Dispens finns för en brygga med i stort samma mått som tidigare bryggor på platsen. Grunden för dispensen torde vara att en brygga av denna storlek utgör en ersättningsanläggning (något som faller under 7 kap. 18 c § p 1 MB). Dispens på denna grund kan emellertid inte ges för en utökning (breddning) av anläggningen.
Lagrum: 3 kap MB, 7 kap. 18 c § miljöbalken
Dom: M 919-15 (pdf) öppnas på Mark- och miljööverdomstolens webbplats.
