I målet var det fråga om en ansökan om dispens i efterhand för en ateljé/komplementbyggnad på 20 kvm och ett bryggdäck på 150 kvm. På fastigheten fanns ett bostadshus placerat utanför det strandskyddade området. Frågan var om platsen för komplementbyggnaden hade tagits i anspråk på ett sådant sätt att den saknade betydelse för strandskyddets syften.

MÖD: Det är oundvikligt att passera de befintliga bostadshusen på nära avstånd för att till fots nå det strandskyddade området. Även om en sådan passage möjligen inkräktar på bostadshusens hemfridszon är det strandskyddade området tillgängligt från vattnet med båt och vintertid till fots när isen lagt sig.

Marken inom det strandskyddade området kan i huvudsak karaktäriseras som opåverkad hällmark med fri sikt mot bostadshusen. Med beaktande av avståndet till bostadshusen, samt att det skyddade området inte uppfattas som privatiserat, anser MÖD att den plats där komplementbyggnaden uppförts inte omfattas av bostadshusens hemfridszon. Inte heller medför bryggorna att området är ianspråktaget. Den omständigheten att det tidigare funnits en byggnad på ungefär samma plats innebär inte heller att marken är ianspråktagen eftersom det inte visats att byggnaden nyligen har avlägsnats. Komplementbyggnaden och trädäcket privatiserar ett område som tidigare var tillgängligt för allmänheten. Det särskilda skälet i 7 kap. 18 c § 1 p miljöbalken kan inte tillämpas. Andra särskilda skäl föreligger inte heller. Omständigheterna är inte heller sådana att ett avslag på ansökan strider mot proportionalitetsprincipen. Ansökan om dispens avslås.

Lagrum:  7 kap. 18 c och 25 §§ miljöbalken

Dom: M 11232-13