Målet gällde tillämpning av beslut om undantag från förbuden inom strandskyddat område enligt dåvarande 7 kap. 17 § miljöbalken

Platsen: Länsstyrelsen hade med stöd av 7 kap. 17 § andra stycket miljöbalken beslutat att kravet på strandskyddsdispens inte gällde inom ett område för byggnader som utgör komplement till befintlig bebyggelse på en tomtplats och som förläggs längre ifrån strandlinjen än huvudbyggnaden.

MÖD:

Krävs strandskyddsdispens eller gäller undantag från förbudet?

Undantaget enligt 7 kap. 17 § miljöbalken är inte tillämpligt i målet eftersom någon tomtplatsbestämning inte gjorts för huvudbyggnaden.

MÖD anförde också: Bemyndigandet i 7 kap. 17 § 2 st miljöbalken (i dess lydelse före den 1 juli 2009) bör tolkas så att bestämmelsen endast gäller när en tomplatsbestämning har gjorts i ett dispensbeslut och komplementbyggnaden ligger inom det området (d.v.s. inom det område där allemansrätten är utsläckt). I detta fall har någon tomtplatsbestämning inte gjorts. Undantagsbestämmelsen är alltså inte tillämplig och MÖD övergår därför till att pröva dispensansökan.

Ska dispensansökan beviljas?

Hemfridszonen kommer att utvidgas (inte obetydligt) pga. byggnadens karaktär och storlek. Det finns därför inte särskilda skäl för dispens på den grunden att fastigheten redan skulle anses vara ianspråktagen av fastighetsägaren och allemansrätten därmed utsläckt. Eftersom det fanns möjlighet att placera en komplementbyggnad närmare befintligt bostadshus ansåg MÖD att ett avslag inte heller stred mot proportionalitetsprincipen.

Rättsfallskommentar (red):

Avgörandet gäller alltså beslut om undantag enligt nuvarande 7 kap. 17 § miljöbalken som fattats före den 1 juli 2009.

Lagrum: 7 kap. 17 § 2 st miljöbalken i dess tidigare lydelse. Jämför nuvarande 7 kap. 17 § miljöbalken

Referat ur MÖD-serien: MÖD 2009 35