En kommun medgav dispens för en komplementbyggnad på en fastighet. Länsstyrelsen tog upp ärendet till överprövning och upphävde dispensen. Mark- och miljödomstolen avslog därefter överklagan.
Möd: I överklagan till Mark- och miljööverdomstolen hävdar klaganden att han i sin överklagan till Mark- och miljödomstolen begärde att domstolen skulle ”titta på platsen i fråga” vilket inte borde kunna tolkas annat än att han begärde att sammanträde med syn skulle hållas på platsen. MMD har inte redovisat något ställningstagande om syn. Vid en syn hade även grannar kunnat höras som vittnen om hur området sett ut de senaste decennierna. Både länsstyrelsens och mark- och miljödomstolens avgöranden vilar på en bedömning av kartmaterial från olika tidpunkter. Av dessa har båda instanserna dragit slutsatsen att det inte fanns någon byggnad på platsen 1975. Detta väsentliga beslutsunderlag har tillförts av länsstyrelsen utan att
det har kommunicerats med honom.
MÖD konstaterar att det nämnda kartunderlaget som bedömningen att området var obebyggt 1975 vilar på, saknas i den akt som MÖD har tillgång till. De bedömer att kartunderlaget har haft avgörande betydelse för utgången av ärendet. Länsstyrelsen skulle därför ha kommunicerat kartunderlagen med sökanden. MMD borde i sin tur ha återförvisat ärendet till länsstyrelsen eller ha begärt in underlagen och kommunicerat dem med motparten. MÖD finner att mark- och miljödomstolens dom ska upphävas och målet ska återförvisas dit för förnyad handläggning.
Rättsfallskommentar (red): Underligt att två instanser gör samma tabbe, tur att MÖD kan rätta till det i de fallen.
Mål: M 9368-24 – Mark- och miljööverdomstolen vid Svea hovrätt