En länsstyrelse förelägger en verksamhetsutövare att ta bort bastu med duschar, förrådsbyggnad, cykelhus, bar med utemöbler, trädäck för glampingtält, minigolf, frisbeegolf och flera andra anläggningar och anordningar samt att upphöra med gräsklippning i ett angivet område.
för att återställa ett område inom strandskydd.
Företaget inkommer efter beslut om föreläggande med en ansökan om dispens i efterhand och dispens medges för trädäck till ett av glampingtälten, minigolfbana, en frisbeegolfkorg samt ett av staketen, ljusslinga, vissa utemöbler, gräsklippning och skyltar.
I målet vid Mark- och miljödomstolen hävdar verksamhetsutövaren att de om borttagande förelagda anläggningarna och åtgärderna behövs för att kunna driva restaurang, camping och vandrarhem. Vidare anser de att verksamheten är av stor betydelse för både kommunen och dess invånare samt att den ger ett tydligt bidrag till den lokala ekonomin med både anställda och betalande gäster. De anser att området redan är ianspråktaget då verksamheten bedrivits sedan 1980-talet och att det rör sig om ett angeläget allmänt intresse samt att området behöver tas i anspråk för att utvidga verksamheten. De framför även att kommunen har uppgett att de kan tänka sig att se över gällande detaljplan för området så att den stämmer överens med verksamheten. I ett sådant fall är det är det direkt onödigt att riva byggnader och andra anläggningar innan ett framtida beslut om detaljplan har fattats.
Mark- och miljödomstolen inleder med att konstatera att verksamheten bedrivs inom ett område som omfattas av strandskydd, naturvårdsområde, Natura 2000-område samt är av riksintresse för friluftsliv och naturvård och omfattas av särskilda geografiska bestämmelser. Samtliga åtgärder är utförda efter strandskyddets inträde och omfattas av förbuden i strandskyddet. Vissa av åtgärderna strider även mot bestämmelserna i naturvårdsområdet. De konstaterar att vid tillämpningen av reglerna saknas möjligheter att ta hänsyn till eventuella framtida detaljplaneändringar. Mark- och miljödomstolen instämmer i länsstyrelsens bedömningar och avslår överklagan.
MÖD: I överklagan till Mark- och miljööverdomstolen yrkar bolaget på att strandskyddsdispens ska medges för samtliga åtgärder som omfattas av ansökan och att frågan om dispens från strandskyddet ska överföras till kommunen för prövning samt att målet ska vilandeförklaras i avvaktan på en översyn av gällande detaljplan. De hävdar att en utvidgning av företaget inte kan ske på annan mark än strandskyddat område samt att åtgärderna har en begränsad påverkan på strandskyddets syften. Den bedömning som ska göras beträffande låg bebyggelsegrad och lågt bebyggelsetryck enligt 7 kap. 18 f § miljöbalken tar sikte på de faktiska förhållandena.
Länsstyrelsen har medgett att MÖD ska upphäva länsstyrelsens föreläggande för de delar som länsstyrelsen senare har medgett dispens för men anser inte att aktuell plats och verksamhet kan anses omfattas av det nya särskilda skälet.
MÖD inleder med att avvisa yrkandet om att kommunen istället ska pröva möjligheten till dispens samt att avvisa yrkandet om vilandeförklaring av målet i avvaktan på en översyn av detaljplanen. MÖD upphäver därefter de punkter i föreläggandet som länsstyrelsen har medgett dispens för. Vidare konstaterar de att området inte är ianspråktaget på ett sådant sätt att det inte har betydelse för strandskyddets syften och att bolagets vinstdrivande verksamhet inte är ett allmänt intresse. För att punkten 6 ska kunna utgöra ett särskilt skäl ska det vara fråga om mycket speciella omständigheter som är mer eller mindre unika till sin karaktär, vilket inte är fallet här.
De går vidare med att konstatera att den 1 juli 2025 trädde nya strandskyddsregler i kraft. Ändringarna innebär bland annat att det i 7 kap. 18 f § miljöbalken införts en ny möjlighet till dispens från strandskyddet för förvärvsverksamhet med begränsad påverkan på strandskyddets syften i områden med låg bebyggelsegrad och lågt bebyggelsetryck. Med tanke på att platsen omfattas av naturvårdsområde och Natura 2000 anser MÖD att det inte kan vara aktuellt att medge dispens med det nya särskilda skälet.
Därmed återstår endast det särskilda skälet i punkten 4 om utvidgning av verksamhet som MÖD går igenom noggrant men efter en proportionalitetsavvägning finner de att det inte finns skäl att medge dispens för någon av de sökta åtgärderna. Mark- och miljööverdomstolen instämmer alltså i den avvägning som underinstanserna gjort genom att bevilja strandskyddsdispens för en utvidgning av verksamheten endast inom en begränsad yta av området. Bolagets överklagande avslås i övrigt.
Rättsfallskommentar (red): Ett första steg i en ny praxis för det nya särskilda skälet i 7 kapitlet 18 f § miljöbalken.