En kommun avslår ansökan om dispens för en befintlig vall uppförd i syfte att skydda mot översvämningar. Vallen är cirka 60 centimeter hög och ligger strax utanför tomtplatsen för det hus som den avser att skydda. Mark- och miljööverdomstolen har i tidigare dom i mål M 4772-22 konstaterat att skyddsvallen hindrar eller avhåller allmänheten från att beträda ett område där de annars skulle få färdas fritt. I samma dom konstateras att åtgärden väsentligt förändrat livsvillkoren för djur- och växtarter. Kommunen anser att det skulle gå lika bra att anlägga en vall inom tomtplatsen.
Mark- och miljödomstolen konstaterar Mark- och miljööverdomstolen i det tidigare avgörandet inte har bedömt frågan om det finns förutsättningar för att meddela en dispens. Mark- och miljödomstolen bedömer utifrån vad som framkommit vid synen att det är visat att vallen för sin funktion behöver ligga vid vattnet och därmed ta
allemansrättsligt tillgänglig mark i anspråk samt att alternativa lösningar skulle medföra ett större intrång. De lämnar därmed dispens för vallen.
MÖD: I målet vid Mark- och miljööverdomstolen anför kommunen att vallen i dess befintliga läge inte fyller någon funktion då vatten inte skulle komma från det hållet vid en översvämning. Till stöd för detta har de beräkningar och kartor. Motparten hävdar att de inte har gjort tillräckligt noggranna beräkningar och att vallen redan har fyllt sin uppgift vid en storm. Dessutom anges att det växer skyddad art på vallen.
MÖD finner att av de kartor som kommunen gett in framgår att vattnet vid en översvämning kommer från annat håll än där vallen är belägen. Därmed fyller en vall på aktuell plats inte en funktion som
översvämningsskydd och området behöver därmed inte tas i anspråk för en vall. En eventuell förekomst av skyddade växter på vallen utgör inte ett särskilt skäl för dispens. Mark- och miljööverdomstolen upphäver därmed den dispens som MMD meddelat och fastställer kommunens avslag på ansökan.