Lantmäteriet beslutar att överföra ett markområde om 866 kvm till en bostadsfastighet. Det aktuella området har enligt köparen sedan länge nyttjats av dem som tomtmark och är inhägnat för att hålla betesdjuren ute. Området ligger mellan bostadsfastigheten och vattnet men en passage om cirka 20 meter blir kvar. Området belastades av en kraftledning varför det enligt köparen inte tillfördes bostadsfastigheten vid avstyckningen 1994 men nu ska kraftledningen flyttas.
Länsstyrelsen överklagar förrättningsbeslutet till Mark- och miljödomstolen då de anser att det motverkar strandskyddets syften. De påtalar att man inte kan hävda hemfrid utanför sin egen fastighet. Motparten hävdar att området har varit ianspråktaget som del av fastighetens tomt sedan lång tid tillbaka, men kunde inte ingå i den avstyckning av fastigheten som skedde år 1994, på grund av en kraftledning som löper över det aktuella området. MMD finner att området inte har utgjort någon hemfridszon till någon huvudbyggnad utan är i princip allemansrättsligt tillgängligt. Hur förhållandena var innan avstyckningen 1994 saknar enligt MMD betydelse i bedömningen. Mark- och miljödomstolen upphäver förrättningen.
MÖD: Sökanden överklagar till Mark- och miljööverdomstolen och anför att markområdet historiskt har använts för odling och varit inhägnat med staket. Området kunde inte ingå i avstyckningen av bostadsfastigheten 1994 på grund av en kraftledning, men nu ska kraftledningen flyttas. De styrker sina påståenden med äldre ortofoto och kartor.
MÖD konstaterar att frågan i målet främst handlar om det aktuella området redan har tagits i anspråk på ett sätt att det saknar betydelse för strandskyddets syften eller inte. Av handlingarna i målet kan utläsas att området nyttjades som trädgård före strandskyddets inträde. När fastigheten avstyckades bedömdes den bli varaktigt lämpad för sitt ändamål med hänsyn till belägenhet, omfång och övriga förutsättningar utan det aktuella området. Att fastigheten fick en lämplig utformning ska också ha övervägts, liksom hur mycket mark som skulle läggas till bostadsfastigheten. MÖD finner ingen anledning att ifrågasätta att den befintliga kraftledningen kan ha varit en faktor av betydelse vid fastighetsbildningen. De samlade övervägandena vid lantmäteriförrättningen ledde dock till att fastigheten fick de gränser som fastigheten har än idag. Att ägaren till bostadsfastigheten har behållit och underhållit staket, häckar och odlingar samt kontinuerligt klippt gräs på ett område utanför fastigheten kan enligt Mark- och miljööverdomstolens bedömning inte heller medföra att en hemfridszon upprätthålls på grannfastigheten. I den proportionalitetsavvägning som MÖD sedan genomför konstaterar de att det enskilda intresset av att tillföra bostadsfastigheten ytterligare mark måste anses vara relativt svagt med hänsyn till att bostadsfastigheten redan omfattar 5 879 kvm och inte synes ha en olämplig utformning. Mark- och miljööverdomstolen avslår därmed överklagan.
Det tekniska rådet har avvikande mening och anser att förrättningsbeslutet skulle fastställas då områdets faktiska nyttjande som tomt pågått sedan innan strandskyddets inträde. Tekniska rådet anser att förrättningen därmed inte skulle motverka strandskyddets syften.