En kommun medger dispens för en ersättningsbyggnad för en gäststuga och båthus respektive ett uthus/skjul samt nybyggnad av en fristående förrådsbyggnad. Dispensen förenas med vissa villkor och en tomtplatsavgränsning som innebär att hela fastighetens landyta utgör tomtplats. De villkor som är av intresse i målet är:
villkor 3 som reglerar att byggnaderna inte får utföras i mer än en våning och att byggnadernas höjd inte får överstiga taknock på huvudbyggnaden,
villkor 4 som reglerar att båthuset inte får förses med fönster mot väster med större yta än vad som finns på befintligt båthus,
villkor 5 om att befintlig brygga som löper längs med båthusets västra långsida, ca 12 meter lång och 1,2 meter bred, får inte utökas eller möbleras med utemöbler eller liknande, samt
villkor 7 om att som tomtplats får fastighetens landareal tas i anspråk och de områden som båthus och förråd upptar får tas i anspråk för de ändamålen.
Markägaren överklagar kommunens beslut till Länsstyrelsen som endast ändrar villkor 3 till att enbart avse den byggnad som ska ersättas vid vattnet, och tar bort att ”får inte utökas” från villkor 5. I övrigt avslår länsstyrelsen överklagan.
Markägaren överklagar vidare till Mark- och miljödomstolen och yrkar på att villkoren 3, 4, 5 och 7 ska upphävas och att den yta som får tas i anspråk som tomtplats bestäms till fastighetens fullständiga landareal
jämte vattenområdet för båthus och förråd. MMD instämmer i länsstyrelsens bedömning av villkor 3 och 4 men förtydligar att det är den sydvästra fasaden som avses i villkor 4. När det gäller vad som får tas i anspråk som tomt så gör MMD en bedömning att eftersom byggnaderna på fastigheten står så tätt inpå varandra är det inte rimligt att inte låta hela båthuset/uthuset ingå i samma tomtplats som övriga byggnader oavsett att det går ut över vattenområde. De bedömer att det är skäligt att tomtplatsavgränsningen ska inkludera hela byggnaden båthus/förråd med trädäck/brygga men återförvisar ärendet till kommunen för fastställande av tomtplatsen. Med anledning av denna utgång upphäver de även villkor 5 eftersom bryggan nu kommer att ligga inom tomtplats.
MÖD: Kommunen överklagar domen till Mark- och miljööverdomstolen. De anser att det inte finns skäl för att återförvisa frågan om tomtplats då det inte finns utrymme för kommunen att göra någon egen bedömning i frågan. Dessutom har markägaren utan att söka dispens uppfört stödmurar och fyllt ut områden som tidigare bedömts vara vattenområde som enligt nu överklagad dom kommit att legaliseras genom att de innefattas i tomtplatsen.
Mark- och miljööverdomstolen konstaterar inledningsvis att frågorna i målet gäller dels vilken omfattning tomtplatsen ska få, dels om vissa villkor för dispensen ska ändras eller fastställas. Vidare anser de att utredningen i målet ger förutsättningar att slutligt avgöra dessa frågor, varför det saknas skäl för återförvisning. MÖD delar mark- och miljödomstolens bedömning att byggnaderna på fastigheten är placerade inom ett sådant ringa avstånd från varandra att även båthuset får anses ingå i den hävdade tomtplatsen. De finner stöd i förarbetena för att hela byggnaden ska omfattas av tomtplatsen, även om den delvis anlagts över vatten. Däremot anser de att när det gäller bryggdäcket nordost om båthuset saknas det skäl att frångå praxis om att bryggor och liknande anordningar som sträcker sig ut över vattenområde inte bör ingå i tomtplatsen. Angående villkor 5 som förbjuder möblering av bryggan på båthusets västra långsida bedömer MÖD att den privatiserande effekt som åtgärden
kan medföra utanför tomtplatsen är mycket liten med hänsyn till förhållandena på platsen i övrigt och instämmer därför i bedömningen att villkoret inte kan anses proportionerligt.
Mark- och miljööverdomstolen fastställer en tomtplats i enlighet med bilaga till domen men avslår i övrigt kommunens överklagan.