En kommun avslår dispens för landutfyllnad och brygga. Kommunens beslut överklagas till länsstyrelsen som avslår överklagan.
I Mark- och miljödomstolen argumenterar klaganden för att hela fastigheten utgörs av ianspråktagen mark, bryggan ligger cirka 20 meter från bostadshuset och en landutfyllnad ligger 22 meter från samma hus. Första delen av bryggan anges vara en ersättning för en brygga som uppfördes innan strandskyddets inträde. Bryggan har sedan kompletterats med ytterligare en del under 1990-talet, bland annat för att skydda båtarna som ligger vid den första delen. Landutfyllnaden utgör ett skydd mot erosion samt en ersättning och ett återställande av eroderat strandmaterial.
MMD har vid syn på platsen konstaterat att fastigheten är generellt sett väl hävdad och att den hemfridszon som bostadshuset genererar sträcker sig fram till och följer strandlinjens utsträckning inom fastigheten. Det framkom att utfyllnaden bara var delvis utförd när nuvarande ägare tillträdde fastigheten 1978. Utfyllnaden bedöms därför vara dispenspliktig i sin helhet. MMD ser inte att något av de i lagtexten angivna särskilda skälen kan åberopas men för ett resonemang kring att ett återställande skulle medföra ny skada på växt- och djurlivet. Därför anser de att dispens kan medges med stöd av en proportionalitetsavvägning.
Avseende bryggan anser MMD att första delen är laglig. Andra delen som anlades för cirka 30 år sedan och som i princip fördubblade bryggans yta, saknas möjlighet att ge dispens med stöd av det tredje särskilda skälet då fastigheten har landförbindelse. MMD ser däremot att det går att medge dispens med stöd av den avvägning som ska göras enligt 7 kap 25 § miljöbalken. Detta eftersom det nu gått så lång tid sedan bryggan anlades, att det gjorts med ett muntligt löfte från kommunen samt att återställande inte kan bedömas medföra några väsentliga fördelar för de allmänna intressena.
MÖD: Kommunen överklagar till Mark- och miljööverdomstolen och anför att en brygga enligt etapp 2 inte fanns år 2000 men däremot år 2005 och landutfyllnaden färdigställdes mellan 2011 och 2013. Det har inte sökts dispens för vare sig den första eller andra delen av bryggan och inte heller för landutfyllnaden. MÖD bedömer att hela bryggan och utfyllnaden är dispenspliktig. Utfyllnaden går ut i vattenområdet från strandlinjen. MÖD konstaterar att det inte har framkommit att området skulle vara utsatt för erosion på ett sätt som motiverar utfyllnaden. Det saknas därför förutsättningar för att bevilja dispens för utfyllnaden. Frågan om det är proportionerligt att förelägga om rättelse ska inte vägas in i en prövning av dispens.
MÖD går över till att behandla brygganläggningen och konstaterar att det är sökanden som ska visa att bryggan funnits på platsen i motsvarande omfattning som idag alltsedan tiden innan strandskyddsbestämmelserna började gälla. MÖD konstaterar att utifrån de uppgifter som framkommit i målet att det funnits en brygga på platsen före 1975, om än betydligt mindre än den brygganläggning som finns idag. Dispens kan därför beviljas för en ersättningsbrygga av mer begränsad omfattning, mindre än vad som angetts som etapp 1 i målet. Mark- och miljööverdomstolen bedömer att det inte heller är oproportionerligt att neka dispens för övriga delar av bryggan.