En länsstyrelse förelägger om att en brygganläggning ska tas bort från ett strandområde som även omfattas av Natura 2000-bestämmelser. Tidigare har dispens för brygga nekats på platsen. I föreläggandet har Länsstyrelsen satt försiktighetsmått om när på året åtgärderna får utföras samt en tidsgräns inom vilken åtgärden ska vara vidtagen.
Föreläggandet överklagas till Mark- och miljödomstolen där klaganden hävdar att det inte är fråga om en brygga längre utan att de istället har en bryggbåt med motor som inte är fast förankrad på platsen utan endast är förtöjd med ankare och linor. De hävdar vidare att bryggbåten behövs för deras verksamhet inom jord- och skogsbruket på fastigheten. MMD anser med stöd i de fotografier som ingår i utredningen i målet att den aktuella anläggningen består av en brygglikande konstruktion i trä med en motor monterad på ena sidan. Det har inte framkommit annat än att den är stadigvarande förtöjd på platsen. Därmed bedömer de att den är att betrakta som en brygga och att bryggor typiskt sett är avhållande för allmänheten. I den tidigare prövningen av dispens för en brygga gjordes bedömningen att en brygga på platsen inte var behövlig för verksamheten. Domstolen finner att det saknas skäl att göra någon annan bedömning nu. Brygganläggningen är därmed förbjuden enligt bestämmelserna om strandskydd och länsstyrelsen har haft fog för att förelägga om borttagande. Mark- och miljödomstolen avslår därmed överklagan men justerar tiden för att efterkomma föreläggandet.
MÖD: I målet vid Mark- och miljööverdomstolen hävdar klagandena än en gång att det inte är en brygga utan en efter behoven och strandskyddet anpassad bryggbåt som genom sin konstruktion både är säker och praktisk att lasta de olika verktyg som behövs för underhållsarbeten. Länsstyrelsen å sin sida hävdar att behovet kan lösas på ett annat sätt. Den förändring av undantaget för areella näringar som skett den 1 juli 2025 medför ingen annan bedömning. MÖD inleder med at konstatera att det inte har någon betydelse om det är att betrakta som en brygga eller en båt utan det som är avgörande är om den uppfattas som avhållande, vilket de anser att den är. Vidare har det inte konstaterats annat än att den ligger stadigvarande förtöjd på platsen. MÖD går igenom de nya kriterierna för undantag för areell näring och konstaterar att det är behovet av anläggningen som behöver prövas. Förvärvsverksamhetens behov av att utföra underhållsarbeten på och invid sjön har tidigare bedömts i samband med ansökan om strandskyddsdispens. Det underlag som då presenterade bedömdes inte ge tillräckligt stöd för att bryggan var behövlig för deras verksamhet. Även om det inte kan ifrågasättas att anläggningen skulle underlätta deras arbete så anser MÖD inte att det framkommit att anläggningen är behövlig och därmed skulle omfattas av undantaget. Mark- och miljööverdomstolen avslår därmed överklagan.
Rättsfallskommentar (red): Ett mål som hanterar den nya undantagsregeln för areella näringar.