Målet gällde ansökan om tillstånd att uppföra vilthägn, delvis inom strandskyddat område. Som skäl åberopades att det var fråga om utvidgning av en verksamhet, ett befintligt vilthägn. Sökanden har också argumenterat för att verksamheten är undantagen i egenskap av jordbruk.

MÖD:

MÖD förklarar inledningsvis att med hänsyn till att frågan om tillstånd till vilthägn inom strandskyddsområde är särskilt reglerad i 12 kap. 11 § miljöbalken får undantagsbestämmelsen för jordbrukets behov i 7 kap. 16 § miljöbalken inte anses tillämplig i målet, varken direkt eller
indirekt.

Tillstånd för vilthägn enligt 12 kap 11 § miljöbalken inom ett strandskyddsområde får enligt bestämmelsen meddelas endast om det finns särskilda skäl. Av förarbetena framgår att när det gäller intrång i strandskyddsintressena bör bedömningen följa samma principer som när det är fråga om dispensförfarande i ett strandskyddsärende (se prop. 1997/98:45 II s. 154).

MÖD prövar frågan som utvidgning av en verksamhet. MÖD bedömer att de olägenheter i form av ökade kostnader och merarbete som en utvidgning utanför strandskydd skulle medföra, inte innebär att det skulle vara oskäligt att endast få utföra utvidgningen där. Det finns således inte särskilda skäl för att tillåta hägnet inom det strandskyddade området.

Rättsfallskommentar (red):

Enligt 7 kap 16 § 2 miljöbalken gäller förbuden i 15 § bl a inte verksamheter som omfattas av tillstånd enligt miljöbalken. Avsikten är att undvika dubbelprövning. Det innebär att de förutsättningar måste vara uppfyllda som gäller för dispens (se prop. 1997/97:45 sid. 88). När det gäller tillstånd till vilthägn är kravet på särskilda skäl förtydligat i 12 kap 11 § miljöbalken.

Dom: M 5279-17