Målet gällde dispens enligt 7 kap 18 d § MB för en företagslokal. Länsstyrelsen hade i granskningsyttrande över LIS-planen varit kritisk till turistverksamhet i området.

MÖD:

När länsstyrelsen har framfört invändningar mot utpekandet föreligger ingen presumtion för att kriterierna för att området ska klassas som ett LIS-område är uppfyllda. Bedömningen får då göras utifrån tyngden av de sakliga skäl som parterna anför. (Se prop. 2008/2009:119 s. 57 f., MÖD 2012:39 och Mark- och miljööverdomstolens dom den 25 november 2016 i mål nr M 1792-16.)

MÖD anser att LIS-planen på ett konkret sätt har redogjort för på vilket sätt området är lämpligt för utveckling av landsbygden. Länsstyrelsens uppfattning om att det ur det rörliga friluftslivets intressen verkar motsägelsefullt att placera en anläggning på en ö innefattar enligt MÖD sådana lokala överväganden som kommunen i regel har bäst förutsättningar att bedöma.

MÖD bedömer att utpekandet av LIS-området inte medför
någon oacceptabel påverkan på allmänhetens tillgång till strandområden eller på de biologiska värdena på platsen. Att området omfattas av riksintresse för friluftsliv och naturvård enligt 3 kap. 6 § miljöbalken och särskilda hushållningsbestämmelser för rörligt friluftsliv enligt 4 kap. 2 § miljöbalken förändrar inte bedömningen i detta fall.

Den planerade verksamheten består av kajak- och kanotuthyrning samt därtill relaterad utbildning. Byggnaden är avsedd för förråd för utrustning samt för servering av måltider och genomgångar. Det saknas enligt MÖD skäl att ifrågasätta att ett strandnära läge för byggnaden skulle gynna verksamheten på ett avsevärt sätt, och i förlängningen även utvecklingen av landsbygden. Det föreligger därför särskilda skäl att bevilja dispens från strandskyddet.

Dom: M 9980-16