Målet gällde strandskyddsdispens för en tillfartsväg över en havsstrandäng.

MÖD:
MÖD konstaterar att vägar nämns i miljöbalken förarbeten som exempel på anläggningar som kan vara otillåtna. Avgörande är dock om vägen skulle hindra eller avhålla allmänheten från tillträde eller väsentligt förändra livsvillkoren för djur- eller växtarter. Domstolen bedömer att vägen har en begränsad påverkan på allmänheten. Vägen ska anläggas på en ekologiskt känslig strandäng inom ett område av riksintresse för naturvård och friluftsliv. Mot den bakgrunden står det enligt domstolen klart att en väg på den orörda naturmarken skulle väsentligt förändra livsvillkoren för djur- eller växtarter. Sökanden har åberopat att vägen behöver ligga vid vattnet och behovet inte kan tillgodoses utanför området. MÖD konstaterar dock att fastigheten redan har en infartsväg. Klaganden har inte visat att ett eventuellt utökat behov inte kan tillgodoses genom servitut eller på annat sätt som inte berör det aktuella området. Det saknas därför särskilda skäl att bevilja strandskyddsdispens.

Dom: M 2666-18