En miljönämnd hade beslutat om att förelägga två fastighetsägare om att senast tre månader efter delfående av beslutet (bl.a.) ha upphört att klippa eller slå gräset på strandskyddat område så att naturligt förekommande växtarter kan återhämta sig. MMD upphävde föreläggandet i denna del varpå nämnden överklagade till MÖD och yrkade att föreläggandet skulle fastställas i den delen.

MÖD:

Är det förbjudet att anlägga gräsmatta inom strandskyddat område?

Det som gör en anläggning eller anordning otillåten är att den inkräktar på syftet med strandskyddet. Anläggandet av en gräsmatta i närheten av bostadsbebyggelse är något som typiskt sett avhåller allmänheten från att beträda ett område och som därmed kan vara svårt att förena med strandskyddets syften. En gräsmatta får anses jämförbar med de anordningar och anläggningar som exemplifieras i förarbetena till strandskyddsbestämmelserna (se prop. 1997/98:45 del II s. 86) och omfattas alltså av förbudet i 7 kap. 15 § miljöbalken.

Gräsmattan klippt innan strandskyddet infördes?

Fastighetsägarna anförde att gräset på deras fastighet hållits klippt eller slaget redan före det att strandskyddsbestämmelserna tillkom. Det finns inget som tyder på att denna uppgift inte är korrekt. Klippningen av den redan befintliga gräsmattan inskränker inte allemansrätten och är således inte förbjuden enligt 7 kap. 15 § 2 miljöbalken. Gräsmattans karaktär och placering i förhållande till fastighetsägarnas bostadshus kan för övrigt heller inte anses hindra eller avhålla allmänheten från att beträda området.

En fortsatt kontinuerlig klippning av en sedan mycket lång tid befintlig gräsmatta kan inte sägas vara en åtgärd som väsentligt förändrar livsvillkoren för djur- eller växtarter. Gräsklippningen i detta fall omfattas därmed inte heller av förbudet i 7 kap. 15 § 4 miljöbalken.

Rättsfallskommentar (red):

Se även M 10272-11 och M 4234-14

Lagrum: 7 kap. 15 § 4 p miljöbalken

Dom: M 202-12