Nämnden meddelade dispens för att fylla ut marken med jord mellan 0,1 – 1,0 m inför en planerad bebyggelse. Aktuellt område ligger 200 m från stranden och för området gäller utvidgat strandskydd och riksintresse för naturmiljön och friluftslivet. Mellan aktuellt område och stranden finns bostadsbebyggelse längs en sträcka om 700 m. Nämnden bedömde att särskilt skäl för undantag från förbud förelåg pga en mindre väg och befintlig bebyggelse.

Länsstyrelsen upphävde dispensen i sin överprövning, vilket MMD sedan fastställde.

MÖD: Befintlig bebyggelse (en lång sträcka, som endast på två ställen bryts av mindre vägar) mellan dispensområdet och stranden har en sådan avskiljande effekt som avses i 7 kap. 18 c § 2 p miljöbalken.

Även om särskild restriktivitet ska råda i området vid dispensprövningen bedöms platsens betydelse för den allemansrättsliga tillgången till strandområden samt för djur- och växtlivet som begränsad genom att det framförvarande området närmast strandlinjen exploaterats. Det framförvarande området är, liksom områden norr och nordost om platsen detaljplanelagda och strandskyddet upphävt inom planområdena. Det utvidgade strandskyddsområdet sträcker sig som en kil in bakom planområdet med befintlig bebyggelse.

Det har i målet inte framkommit att det på platsen finns särskilda värden för strandskyddets syften. Omständigheterna är sådana att en dispens är förenlig med strandskyddets syften varför MMD:s dom ska ändras och nämndens beslut fastställas.

Lagrum: 3-4 kap och 7 kap. 18 c § miljöbalken

Dom: M 1899-14